Lars Lagergren

Nedanstående anteckningar om Finspongs Kägelbanebolag bygger på flera olika källor, dels primärkällor som styrelseprotokoll (1890–1913), räkenskapsböcker (1858–1930), samt sekundärkällor som tidningsklipp från lokalpress. Bolaget är med sina 146 år kommunens äldsta ännu bestående och i hög grad aktiva förening för sport och förströelse.

Finspongs Kägelbanebolag eller Kägelbaneaktiebolag bildades den 1 juli 1858 och hade vid starten 14 delägare. Drivande var dåvarande brukskassören, sedermera handelsföreståndaren, S. Hagelstein. Denne kom att inneha ordförandeposten i 32 år innan han flyttade ifrån orten. De ursprungliga delägarna var, som de flesta på orten, knutna till Finspongs Styckebruk och tillhörde alla bruksortens elit. Här återfanns bl a bruksförvaltare C. J. Mosén, mekanikus Wenström och Borgström samt gjutmästare C. G. Qvarfordt.

Delägarna satsade 9,13 riksdaler vardera. Banan byggdes samma år på en relativt central plats. Byggkostnaden uppgick till 103, 82 riksdaler. Själva banan är i grunden den samma i dag, 146 år senare. Övriga utgifter premiäråret 1858 var en ”kägellek med klot”, en vattenkaraff med två glas samt (naturligtvis) ett dussin punschglas. Under säsongen spelades 235 partier vilket inbringade 51, 82 riksdaler.

Finspongs Kägelbana 1882-1960

Bolaget växte sakta men säkert och kom att ha drygt 20 delägare från början av 1860-talet. Spelfrekvensen tycks av räkenskaperna att döma emellertid ha varierat stort från år till år. En tradition skapades i form av en vårfest, till vilken bolaget när kassan så tillät gav bidrag.

År 1882 expanderade brukets verksamheter och banan flyttades till en ny plats på en förvisso närbelägen men relativt oländig bergsknalle. Den nya placeringen innebar högre kostnader för byggnationen – 420,98 kronor.

Vid den ordinarie bolagsstämman i april 1890 avgick den då 59-årige Hagelstein som ordförande. Han kom att ersättas av brukspatron Axel Ekman i egen hög person. Bolaget hade nu 25 delägare, samtliga ur ortens borgerskap. Några kvinnor eller någon av ortens ca 300 arbetare gjorde sig icke besvär. Ortens unga grabbar kunde dock göra sig en hacka som resare – dvs vara den som reste upp de kullslagna käglorna samt placerade kloten i den svagt lutande ränna som förde det tillbaka till spelaren i andra änden av banan. År 1892 kostade det 70 öre att spela ett parti plus 30 öre just till resaren.[1] Det handlade alltså om ett dyrt nöje. En bruksarbetare skulle behövt arbeta 3–4 timmar för att få råd med ett parti, men det var ju inte aktuellt.

Gamla tjänstemän vid Finspongs Bruk, fotograferade vid kägelbanan c. 1895–1900. Nr 2 är patron Ekman i egen hög person; nr 15 är skogsinspektör Johan Karsberg, mångårig ordförande efter Ekman. Nr 5 är kanonkonstruktör Harald Trondsen, nr 14 är bruksläkaren Gustraf Strömberg. Nr 8 är gjutmästare Karl-Gustaf Qvarfordt, en av grundarna.

Med patron Axel Ekman vid rodret skedde en uppsträckning av bolaget. En ny bolagsordning presenterades den 25 mars 1891, vilken bl a innehåller följande paragrafer: 

§1 Ändamål
Finspongs Kägelbaneaktiebolag har till ändmål att ega och underhålla, samt till sina delegare mot bestämd afgift tillhandahålla en kägelbana vid Finspong

§3
Delegare skall vara boende vid Finspong eller å under Finspong lydande bruk och egendomar och eger ej att efter afflyttning derifrån vidare i bolaget kvarstå.

§14 Vårfest
Någon lämplig dag, helst i Maj månad, firar Bolaget sin årsfest med allmän kägelslagning och gemensam sexa. I den mån kassan tillåter och ordinarie bolagsstämma beviljar anslag erhåller hvarje i festen deltagande aktieegare som invalts i Bolaget under föregående kalenderår eller tidigare utdelning i form af bidrag till festen.

Några år senare kompletterades även spelreglerna. Den redan ymniga floran av olika spelsätt och kombinationer av uppställningar kompletterades med ”Finska slussen”, ”Enkla” och ”Ståndare”. Avgifterna ändrades också till 15 öre per timmes spel, medan resarna fick sin betalning sänkt med fem öre till 25 öre.

Tre glada herrar firar kägelbolagets 100-årsjubileum.

Vid årstämman år 1897, som blev patron Ekmans sista som ordförande, dryftades bl a följande:

§9
För uppmuntran af kägelsporten och därmed förenad större intägt af banan väcktes förslag om anslag till inköp af premier, för att utdelas vid täflingsslagning…

Finanserna var emellertid inte de bästa och renoveringsbehovet av banan betydande, så några premier införskaffades inte denna gång. Det skulle dröja till år 1905 innan Bolaget införskaffade priser till sina tävlingar. Vid vårträffen 1906 skulle tre tävlingar genomföras, vanlig ”points-täflan”, en ”Västgöta-pott” (rensning) samt en ”Toddy-kung” (Kungen blir nummer 9, två käglor flyttas fram ut i banan)). Värt att notera från ett styrelsemötesprotokoll detta år är följande: 

§4
Uppdrogs åt Ingenjour Annerstedt att införskaffa sprit till festen samt att med hotellvärdinnan i Finspong uppgöra om en enkel soupé med kaffe.

Sommaren 1906 installerades elektriskt ljus vid banan på Stens Bruks (ett av de tre bolag det forna Finspongs Styckebruk delats upp i fyra år tidigare) bekostnad (Bruksdisponent Huldt liksom slottsherren Baron Flemming hade passande nog blivit accepterade som delägare vid årsstämman). Som motprestation skulle bolaget hålla snyggt runt banan. Året därpå, 1907, instiftades det första vandringspriset. Detta pris togs hem för gott av förrådsförvaltare Axelsson år 1925. Därefter har ett antal vandringspris både instiftats och plockats hem genom åren.

Kägelbanebolaget kom sedan att överleva bruksnäringens kollaps på orten i början av 1910-talet och kom att bli en levande del av uppbyggnaden av det moderna industrisamhället. Höga tjänstemän vid Finspongs Metallverk, sedermera Svenska Metallverken, beklädde styrelseposter i bolaget. Det skulle dröja ännu flera år innan sporten proletariserades.

År 1960 genomfördes så en tredje flytt av banan. Även denna gång påkallad av industriernas expansion. Banan byggdes nu upp på sin nuvarande plats i Rävdalen omgiven av bergsknallar och djup granskog.

Idag spelas det seriespel mån- och tisdagskvällar från maj till september. Till detta kommer en ymnig pensionärsverksamhet plus flitig uthyrning. Kägelbanans popularitet har bestått genom åren och är sedan decennier en var mans sport i Finspång. År 1967 hade t ex damsektionen 70 medlemmar.

Kägelspel i Finspång i modern tid.

En fullgod kägelbana ska vara 20–25 meter lång (22 meter i Finspång). Kloten var tillverkade i pockenholz (ett sydamerikanskt träslag, som är det tyngsta och hårdaste av alla). Kloten har inga hål för fingrar. Även en större tvåhandsmodell har förekommit. Käglorna är 9 till antalet och är uppställda i en kvadrat, vars ena hörn vetter mot spelaren. Käglorna har olika namn:

		Spelare
		Tysken
	Ståndare		Ståndare
Änka		Kungen		Änka
	Ståndare		Ståndare
		Eftertysken

Mittkäglan, Kungen, har en liten knopp på toppen som skiljer den från de andra åtta. Poäng delas ut efter de kombinationer av käglor som slås ner vid varje slag. Här några exempel:

• ”Enkla”, dvs ingen kägla i mittraden slås ner men väl en eller flera av de omgivande, ger 5  - 10 poäng.
• ”Dubbla”, där även Tysken slås ner, ger 5 – 30 poäng.
• ”Svinrygg”, då de tre käglorna i mittenraden slås ner, belönas med 15 poäng.
• ”Finska slussen”, då alla käglor utom de yttre Änkorna slås ner, ger 25 poäng, medan en
• ”Bataljon”, då alla käglor slås ner, ger 50 poäng.

Därutöver finns mer unika kombinationer, som ”Kringskuren kung”, dvs alla utom kungen slås ner, vilket ger 75 poäng. Skulle någon lyckas slå ner endast en av de tre mittre käglorna och ingen annan ger detta 100 poäng och vunnet parti. (Jag talade med en av landets skickligaste spelare, som menade att han under de 20 år han spelat aldrig någonsin sett en sådan kombination.)

Klotrännan, lätt lutad, återför kägeln till spelaren med hjälp av resaren.

Enligt Norrköpings Tidningar den 5 juni 1958 spelades de traditionella tävlingarna enligt följande kombinationer: 10 slag långpott, dvs alla käglor reses mellan slagen. Därefter vidtar den sk ”Västgöta-potten”, spelare har tre slag på sig få ner alla käglorna. Skulle han/hon lyckas på färre än tre slag ställs en ny uppställning upp. Partiet avrundas med ”Toddykung”, där endast tre käglor används. Kungen placeras på Eftertyskens plats längst bak, sedan placeras en kägla ut på 1/3 av banans längd från kungen räknat och den sista på banans längd. Det är kungen som ska slås, de andra två är till för att störa. Spelaren har tre slag på sig. Skulle denne slå ner kungen vid samtliga tre slag erhåller han/hon ett bonusslag. Poängen för varje delmoment sammanställs och en placeringslista ställs upp. Den som har den sammanlagt lägsta placeringspoängen blir vinnare.

 I modern tid, dvs i slutet av 1960-talet, introducerades en mindre komplicerad tävlingsform för framför allt inomhusbruk på asfaltsbanan. Poängberäkningen är rak – en poäng för varje nedslagen kägla. En serie består av 50 slag. De 25 första slås mot en full uppställning, dvs käglorna reses mellan slagen, jmf tidigare ”långpott”. De avslutande 25 slagen kallas ”rensning” och då måste alla käglor ner innan en ny uppställning får attackeras, jmf ”västgötapott”.

Färgbilderna är tagna av Håkan Strömberg, en av landets i dag mest meriterade spelare. De svartvita bilderna tillhör Finspongs Kägelbanebolag.