Jonas Hedman

En recension av en fackskrift kräver inte att recensenten läser vartenda ord i berörd skrift, men vederbörande bör ändå först av allt läsa förklaringar och anvisningar, så han eller hon får avsikten med och uppläggningen av skriften klar för sig. John Hellström har uppenbarligen inte gjort det, att döma av hans recension av Friidrottens främsta män.

Som framgår på flera ställen i boken rör det sig om en ranking gren-för-gren. En sådan ranking blir givetvis subjektiv, det går inte att nå en absolut sanning när aktiva från olika tidsperioder skall jämföras. Den här sortens urval går igen ifråga om utmärkelser och bästalistor såväl per år som genom tiderna, utmärkelser och bästalistor som omfattar flera grenar, flera sporter, gäller i begränsade eller större sammanhang (från en liten förening till hela världen). Det går naturligtvis inte att nå en definitiv rättvisa, det ligger i sakens natur. Intresset för sådana utmärkelser och bästalistor är emellertid stort hos ”konsumenter” av massmediernas utbud.

Recensenten inleder: ”Sveriges främsta manliga friidrottare genom alla tider och alla kategorier är… Dan Waern.”

Waern är ensam om att toppa två grenar, 800 m och 1500 m. Det gör honom till etta på 800 m och 1 500 m – var för sig. Men det gör honom INTE till Sveriges bästa manliga friidrottare genom tiderna ”sammantaget” (oavsett gren), vilket uppenbarligen Hellström fått för sig.

Som tydligt framgår till exempel av baksidestexten, i förordet och i avsnittet om hur rankingen är gjord (sid. 14, näst sista raden) – är det en ranking gren-för-gren. 

Hellström: ”[...] med anspråk på objektivitet kommer krav på metod. Kan man med Hedmans rankingsystem visa att Dan Waern är en större idrottsman än Christian Olsson, Anders Gärderud och Gunder Hägg? Det är frågan.”

Som tidigare anförts går det inte vara helt objektiv i detta sammanhang. Bedömningen är MIN, MEN – liksom många andra som rangordnar idrottare på detta sätt, främst utomlands, har jag baserat rankingen på vedertagna kriterier.

Ingenstans i boken står det att Dan Waern skulle vara en större idrottsman än Christian Olsson och Gunder Hägg. Det finns inte heller någon lista över de främsta svenska friidrottarna genom tiderna oavsett gren.

Recensenten anmärker på att det inte finns med några kvinnor i boken. Det är riktigt – titeln är Friidrottens främsta män. Min ursprungstanke var att titeln skulle vara Friidrottens främsta och inkludera även kvinnor. Men eftersom enbart herrkapitlen spänner över 432 sidor så utelämnades kvinnorna med baktanken att publicera dem i en separat bok. Den kvinnliga (fri)idrotten är så pass ung och det är flera presumtiva grenettor som fortfarande är aktiva. Det är ytterligare anledningar till att vänta med att publicera en motsvarande kvinnlig ranking i en separat bok för att kunna summera fler karriärer i sin helhet. Detta är beskrivet i förordet.