”Det är bara historia”
– fotboll som levande historia

Kristian Gerner





Den 4 juli 1954 besegrades Ungern av Tyskland i VM-finalen på Wankdorfstadion i Bern. Tyskarna vann med 3-2. Det var en sensation. Ungrarna var storfavoriter. Laget hade besegrat England året innan och i gruppspelet i VM hade man slagit Tyskland med 8-3. Men mer betydelsefull än den idrottsliga sensationen var att segern i fotboll av många västtyskar uppfattades som en revansch för nederlaget i andra världskriget.

Traditionell fotbollsko och Tysklands nya Adidas 1954

”Undret i Bern” kopplades till ”det ekonomiska undret”. Triumfen i fotboll sågs i historiens ljus som ett tecken på att Västtyskland åter var att räkna med som ekonomisk stormakt i Europa. En direkt förbindelse mellan de två undren finns i namnet Adidas. I nära samarbete med de tyska fotbollspelarna utvecklade sportskofabrikören Adolf Dassler en ny typ av fotbollssko. Den var smidig och hade utbytbara dobbar. Vid regn kunde skorna förses med dobbar som var vassa och långa. Medan ungrarna sprang sig trötta i tunga skor och halkade på den leriga och tunga planen – finalen gick i regn – kunde tyskarna spela på lätta fötter. 0-2 efter 8 minuter vändes till slutresultatet 3-2. Adidas var det tyska landslagets sko även för framtiden. Förbundsrepubliken Tyskland blev ett starkt varumärke i sig. Made in Germany var bäst! Och det började i Bern.

Historien om holländsk fotboll: David Winner, Brilliant Orange: The neurotic genius of Dutch football. London: Bloomsbury 2000
Nästa gång Adidas-skorna bar tyskarna till VM-triumf var den 7 juli 1974. På olympiastadion i München besegrades det segertippade Holland, Johan Cruyffs och Johan Neeskens lag. Tyskarna låg under med 1-0 efter två minuter utan att ha rört bollen – Neeskens dundrade in en straff sedan Cruyff hade fällts – men vände till slutresultatet 2-1. (Läs mer om fotbollsskons historia här.)

Nederlaget i München 1974 kopplades av holländarna till nederlaget i andra världskriget och den nazistiska ockupationen 1940-45. Efter kriget hade holländarna skapat en välfärdsstat som de var stolta över. Man hade inte glömt ockupationen men vant sig vid att den ”var historia”, det vill säga något utan betydelse. Nederlaget i fotbollsfinalen väckte det förflutna till liv. Ännu en gång hade nationen förödmjukats av tyskarna!

En ny generation holländare som fötts efter kriget och inte hade några personliga hågkomster av ockupationen, trädde fram som de mest öppet tyskfientliga ungdomarna i Europa. Den sista hårda ockupationsvintern 1945 utplundrade Tyskland norra Holland. Tusentals människor svalt ihjäl och tyskarna tog holländarnas cyklar som material till sin vapenindustri. Efter 1974 var allt detta levande historia.

Undret i Bern – illustration ur Die Zeit...
1988 tog Holland revansch. De holländska fansen och hela landets befolkning upplevde segern över Västtyskland i EM-semifinalen i Hamburg med 2-1 inte bara som revansch för nederlaget i München fjorton år tidigare utan som något större. Under matchen i Volksparkstadion skrek holländarna ”Ge oss cyklarna tillbaka”. När matchen var över rusade folk i Holland ut på gatorna och kastade cyklar i luften. Nio miljoner firade i den största fest som landet hade upplevt efter befrielsen från ockupationen 1945. Den gången var det britter och kanadensare som utfört bedriften. Nu var det de egna fotbollsspelarna.

...och filmaffischen
Till sist var det ändå i Tyskland som fotbollen fick störst symbolisk betydelse. Efter Ungerns andra stora insats i modern tysk historia, raserandet av järnridån och lössläppandet av östtyskarna sommaren 1989, bröt Östtyskland (DDR) samman. Våren 1990 stod Tysklands enande på dagordningen. I juli vann Förbundsrepubliken Tyskland sitt tredje VM. På Olympiastadion i Rom besegrades de regerande världsmästarna Argentina med 1-0.

Good-bye Lenin – film 2003 om Tysklands enande
År 2003 gjorde två spelfilmer succé i Tyskland. Das Wunder von Bern (Undret i Bern) av Sönke Wortmann är en hyllning till VM-hjältarna från 1954 och romantisk skildring av hur Tyskland reste sig ur ruinerna efter kriget. Good-bye Lenin av Wolfgang Becker är en nyanserad berättelse om enandet 1990. VM-finalen i Rom ger eko i filmen och blir den symboliska bekräftelsen på hela Tysklands ”återkomst”.


Kristian Gerner är professor i historia vid Lunds universitet.