Rapport från FEPSAC-konferensen den
22-27 juli 2003

Per Eisele
Lärarutbildningen, Malmö högskola




I år hölls en idrottspsykologisk konferens i Köpenhamn mitt under semestern. Det var första gången i mitt liv som jag besökte en konferens utan att presentera egen forskning.

Idrottspsykologi är ganska nytt som akademiskt ämne vilket etablerades under sjuttiotalet och började hitta sin själ under nittiotalet. Forskare i idrottspsykologi studerar dels effekter av deltagande i idrottsaktiviteter och dels effekter av olika psykologiska faktorer på fysisk och motorisk prestation. Frågeställningar kan handla om ifall man blir mer aggressiv av att delta i tävlingsidrott, hur självförtroendet påverkas av deltagande, hur påverkar nervositet idrottsprestation, eller går det med mental träning att bli en bättre idrottsman.

Själv är jag intresserad av idrottens socialpsykologi, och framförallt beslutsfattande inom lagsporter. Två beslutsforskare presenterade sin forskning, Markus Raab från Tyskland och Hubert Ripoll från Frankrike. De visade båda på hur modern videoteknik kan användas för att presentera spelsituationer för fotbolls- och basketspelare.

Eftersom jag har spelat fotboll en gång i tiden och är ungdomstränare i fotboll fick jag också stort utbyte av Geir Jordets föreläsning i fotbollspsykologi. Utifrån sitt eget specialbegrepp funktionell perception förklarade Geir Jordet hur han arbetar med fotbollsspelare, och vid sin sida hade han en norsk elitspelare som hittade nya sätt att utvecklas som spelare efter konsultation med Geir.

Grunderna i Jordets tankegångar är att specifik idrottskunskap är dynamisk och traditionell idrottspsykologi (tyvärr) kan vara ganska statisk. Hans förslag är att idrottspsykologen arbetar närmare de aktiva, men då dyker att annat problem upp. Detta är föremål för en annan av de bättre föreläsningarna på konferensen, Glora Balougues föreläsning om idrottspsykologens roll och eventuella konflikter med coacher. Glorias förslag är att den idrottspsykologiska konsulten alltid bör hålla sig i bakgrunden och inte lägga sig i pågåenden aktiviteter på idrottsplanen, det vill säga en lösning som är tvärtemot Jordets.

Det är den här typen av konflikter som är intressanta, hur bör en idrottspsykolog egentligen arbeta: Nära de aktiva och ta eventuella konflikter med coacher, eller långt ifrån och missa en rad detaljer.

Fotnot: Nästa konferens äger rum i Halkidiki, Grekland, 2007.