![]() |
Digital Sport behöver vi bekymra oss? Bo Carlsson
Frågan som uppkommer är givetvis: Vad är innehållet? Finns det något sedelärande berättande i dataspelen, likt Rekordmagasinet, eller bygger spelen på en annan normstruktur? Och i så fall, vad? I det omätliga utbudet av digitala sportsspel har jag valt att titta närmare på fyra stycken i syfte att kasta ljus på dess normer och värderingar. Min utgångspunkt kommer att vara kritisk, trots att jag i grunden är positiv till dataspel. Det första spelet i min betraktelse är den senaste versionen av Electronic Arts NHL-spel, nämligen NHL 2003. Därefter lyfter vi fram fotbollsspelet Red Card med underrubriken Same Game: Different Rules. I anknytning till Red Card och dess version av fotboll tittar vi även på det något besynnerliga huliganspelet Hooligans Storm over Europe. Det fjärde spelet i min korta betraktelse är relaterat till beachvolleyboll. Spelet har den något krigiska titeln Dead or Alive: Xtreme Beach Volleyball.
Men tycker man det blir för brutalt och meningslöst kan man se strängare på reglerna och justera inställningarna. Det är även möjligt att köpa sig ett bättre lag, att skapa ett Dream Team som gör det enklare att vinna. Här är det inte Davids kamp mot Goliat! En intressant aspekt är möjligheten att ladda ner fuskkoder, som gör ens egna spelare betydligt bättre, och segern blir enklare att uppnå.
Den globala sporten är ett faktum! De nationella ligorna upphör. Här kommer jag osökt att tänka på den normala rutinen i NHL, att flytta lag från en stad (i Canada) till en annan stad (i USA). Men även på Bayern München som (enligt TT) hotat med att spela i den italienska ligan (!) om de var tvungna att dela på egna sponsorpengar med övriga tyska ligalag! Den digitala sporten är enklare! Här behöver man inte hota. Här kan man låta MIF Redhawks flytta till Tombstone och vinna Stanley Cup i final mot Chicago Blackhawks. Ingenting är omöjligt! * * * Redan omslaget på Red Card (Midway Home Entertainment) är fascinerande. Bilden på en elakhet ska locka till försäljning av spelet och ge en uppfattning om vad spelet går ut på! Med andra ord, den spelsugne ska köpa spelet för att han (förmodligen ingen tjej) vill vara elak på en imaginär fotbollsplan. Varför? Ja, säg det!
Något om spelet: Åldersgränsen är från 8 år, men spelet får faktiskt inte säljas i Storbritannien. Precis som i NHL 2003, och deras fotbollsvariant, FIFA 2003, kan domarens bedömningsnivå justeras. Instruktionsboken ger vidare många förslag på hur man ska använda musen/ handkontrollen för att försvara sig på ett brutalt sätt. Ett hårt spel ger fördelar. Om FIFA 2003 baserar sig på teknisk skicklighet för att vinna, bygger Red Card på brutalitet. I och för sig krävs det här även en viss form av skicklighet i användandet av musen eller handkontrollen.
Det går att välja mellan huliganer från en rad olika länder och spelet innehåller ljudklipp på både engelska, tyska, franska, italienska, spanska och holländska, och styrs från baser i form av en rad krogar. I spelet förvandlas på ett ögonblick ett turistmål till ett blodigt slagfält. Spelet kan även spelas via multiplay, där man kan utmana sina vänner och fiender i digital huliganism. Även i Hooligans är det möjligt att fuska. Konceptet att använda det organiserade fotbollsvåldet som datorspel har, högst förståeligt, fått mycket kritik. Producenterna anser emellertid att kritiken siktar över målet! Det finns ju krigsspel! På hemsidan kunde man tidigt få information om lämpliga redskap för en huliganattack. Sajten gjorde bl a reklam för en ölburk fylld med cement. Senare var det endast möjligt att köpa T-shirts! Nu kan man vare sig nå spelets eller tillverkarens hemsida.
Ett mer sexistiskt eller könsdiskriminerade spel får man leta efter. Via handkontrollen hanterar spelaren ett gäng lätt bikiniklädda kvinnor, som även är gillar att festa. Sporten blir inte oväntat aldrig seriös, till skillnad från spelen NHL 2003/ FIFA 2003 som visserligen också vänder sig till män i första hand, men som sätter sporten i centrum på ett sätt som är spelproducenterna bakom Dead or Alive helt främmande. Det kan i sammanhanget tilläggas att man från Tecmos hemsida numera kan beställa analoga versioner av de bikinis som beachvolleybrudarna i spelet har på sig! * * *
Skälet till att jag lyfter fram den här problematiken är att dataspelen vår tids sagoberättande utgör en central normkälla för mängder av tonårsgrabbar, och har i mångt och mycket ersatt de traditionella serietidningarnas dygdefulla sagoberättande. Här behövs mängder av forskning, och inte minst då det gäller de digitala sportspelens normativa struktur. Dataspelen är även intressanta om man betänker att de utgör en frizon för barn och ungdomar i en allt mer institutionaliserad och professionaliserad fritid; en frizon där de kan slippa föräldrar och andra vuxna! Något skeptisk lägger jag ifrån mig de fyra dataspelen, när jag finner Ludde tar Gothia Cup, en barnbok av Viveca Lärn, på min dotters nattduksbord. Läs här vad Julia tycker om boken. I den nya Luddeboken får vi följa liraren Ludde i en berättelse om fotboll, kompisar och laganda. Här är vi tillbaks i Åshöjden-konceptet, dock något moderniserat. Skönt, tycker en, i det här sammanhanget, mossig farsa! |