ISSN 1652–7224 Publicerad den 9 november 2004
Utbildnings- och forskningskonferens om idrott i Öresundsregionen

Jenny Axelsson
Studerande vid Idrottsvetenskapliga programmet, Malmö högskola



Lördagen den 25 september 2004 hölls en utbildnings- och forskningskonferens om idrott i Öresundsregionen i arrangemang av Idrott över sundet. Syftet med denna konferens var att belysa vikten av att idrottsrörelsen i Danmark och Sverige samarbetar samt vilken forskning som bedrivs i detta område. Efter några kortare välkomsthälsningar kom vi in på konferensens huvudpunkter. Den första delen behandlade olika projekt som alla har bidragit till att förbättra folkhälsan och fört ut den idrottsrelaterade verksamheten i samhället där den fyllt en viktig funktion. I den andra delen av konferensen belystes de olika utbildningarna inom idrottsrelaterade områden som finns inom Öresundsregionen.  

 

Lars Bo Andersen
Ballerup/Tårnby-projektet • Lars Bo Andersen
(universitetslektor på Institut för idrott, Köpenhamns universitet)

Detta projekt går i korthet ut på att förbättra barn och ungdomars hälsa genom en ökad fysisk aktivitet. Det finns ett samband mellan hur ett barns hälsotillstånd ser ut och hur han/hon kommer att må och leva som vuxen. Därför är det viktigt att börja arbeta med hälsa och välbefinnande redan i unga åldrar och försöka få barn och ungdomar att förstå hur viktigt det är med fysisk aktivitet. Om inte något görs åt de barn och ungdomar som är helt inaktiva riskerar vi att få en kraftig ökning av diabetes typ II, övervikt och andra åkommor som kan komma från ett alltför stillasittande liv.

Ballerup/Tårnby-projektets mål är att fördubbla antalet idrottstimmar från förskoleklasser upp till tredje klass, göra så att alla idrottshallar får moderna redskap samt att alla idrottslärare får en vidareutbildning varje år. Det är viktigt att börja i skolan när det gäller barns fysiska aktivitet eftersom det är här det går att få tag på alla barn och då även de som inte är fysiskt aktiva. Det är i skolan de måste motiveras till att börja vara fysiskt aktiva genom lek och idrott. Detta kan göras genom olika metoder, ett sätt är att göra vägen till skolan säker så att barn därigenom kan vara fysiskt aktiva (gå eller cykla) till skolan. Det är även viktigt att tänka på att aktiviteter utomhus är bättre än de som sker inomhus, därför är det viktigt att utforma skolgården så de befrämjar lek och på så sätt även rörelse.

 

Ingegerd Ericsson
Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestation •
Ingegerd Ericsson
(lektor, Idrottsvetenskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola)

Denna presentation handlade om Bunkefloprojektet som startades 1999 med de barn som då började i skolår ett på Ängslättsskolan. Bunkefloprojektet (som idag kallas för Bunkeflomodellen eftersom skolan anammat detta) innebär i korthet att barnen har fysisk aktivitet på sitt schema varje dag. Det huvudsakliga syftet var att titta närmare på barnens motorik och på så sätt kom även MUGI projektet (Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning) att bli en del utav detta projekt. När Ericsson skulle utvärdera detta projekt arbetade hon efter tre uppsatta hypoteser. Dessa var att ökad fysisk aktivitet och ökad motorisk träning i skolan får positiva effekter för barns motorik, koncentrationsförmåga samt skolprestationer i svenska och matematik. För att undersöka detta samlades data in på tre olika sätt för att på så sätt kunna mäta varje hypotes och se hur väl de stämde in på verkligheten. Dels gjordes observationer på barnens motorik genom att använda MUGI obeservationsschema, dels fick lärare och föräldrar bedöma barnens koncentrationsförmåga genom att Conners frågeformulär gavs ut till lärare och föräldrar varje år från skolår ett. För att mäta barnens prestationsförmåga i svenska och matematik användes de nationella proven i ämnena i skolår två. I skolår tre fick barnen även ett ordkedjetest och ett lästest. För att se om några effekter kommit genom en ökad fysisk aktivitet användes en kontrollgrupp och denna grupp utgjordes av de barn som började skolår tre år 1999 (då projektet inleddes).

På ett till två år hade barnens motoriska förmåga förbättrats. Viktigt att tänka på här är att pojkarna inte kommit lika långt som flickorna i sin motoriska utveckling, vilket gav dem något högre testresultat än flickorna. Signifikanta skillnader kunde utläsas mellan kontrollgruppen och interventionsgruppen för pojkar när det gällde balans/koordination, öga/hand samt motorik totalt i både skolår två och tre. Detsamma gällde för flickor (dock ej signifikant skillnad mellan grupperna i öga/hand i skolår tre). Vad som även visade sig i undersökningen var att pojkarna tjänade mest på att ha fysisk aktivitet varje dag, både vad gäller den motoriska förmågan och skolprestationer i svenska och matematik. [Läs mer om Bunkeflo-projektet här och här.]

 

Jan-Olov Kindvall
Projekt Örtagård • Jan-Olov Kindvall
(kanslichef, Malmö FF)

År 2000 kom Bunkeflo IF med en förfrågan till Malmö FF om att starta upp ett systerprojekt till Bunkefloprojektet i Rosengård. Projektet går i korthet ut på att barnen på Örtagårdsskolan får två extra tillfällen med fysisk aktivitet per vecka, vilka leds av två utbildade ungdomsledare. Att ha dessa två tillfällen med aktiviteter har enligt skolan lett till att barnen är lugnare på lektionerna, men det finns ingen utvärdering om detta projekt ännu. Det är dock inte bara barnen på skolan som Malmö FF arbetar med inom detta projekt, utan även föräldrarna har en stor roll. Efter att projektet pågått i cirka sex månader började även seminarier för föräldrarna att annordas. Dessa seminarier handlade om allt från kost och hygien till språkutveckling samt idrott och fritid. Seminarierna ledde i sin tur till fler frågor från föräldrarna och år 2003 började Malmö FF i samarbete med BRIS (Barnens Rätt I Samhället) att anordna föräldrarutbildningar. Det har dock inte varit helt lätt att organisera detta eftersom Rosengård bebos av människor från olika delar av världen. För att överhuvudtaget kunna sammanföra föräldrarna i dessa föräldragrupper var det tvunget att även ha med tolkar.

Varför har Malmö FF valt att engagera sig i detta projekt? Kindvall menar att detta är ett sätt som alla föreningar på lång sikt kommer att arbeta på och att klubben gynnas av det. Det är till exempel ett bra sätt för att få in nya barn och ungdomar i föreningslivet, vilket är bra både för samhället i stort, föreningen som tar emot dem samt för barnen och ungdomarna själva.

 

Torben Bundgaard
Torben Bundgaard
(utvecklingschef Danmarks Idrottsförbund, DIF)

DIF kan idag erbjuda idrottens samlade tänarutbildning i fyra steg. För att tränare och ledare inom klubbar och föreningar bättre ska kunna möta utövarnas krav på en hög kunskapsmässig nivå har DIF utvecklat de fyra stegen i det danska utbildningssystemet för tränare. Detta har de gjort genom att utveckla och förbättra utbildningssystemet (de samtliga fyra stegen) utefter det europeiska utbildningsnätverkets (ENSEE) riktlinjer. Ett av DIFs huvudsakliga målsättningar är att alla medlemmar, oavsett idrottslig nivå, bör få träningsvägledning och kvalificerade instruktioner av sin tränare/ledare. Ett annat mål med DIFs tränarutbildningar är att genom steg I och II säkra ett större rekryteringsunderlag för fortsatta utbildningar. Tränare från steg II kvalificerar sig till att bli antagna på DIFs diplomattränarutbildning och därifrån sedan till Idrottens Tränarakademi. 

Diplomattränarutbildningen (steg III) vänder sig primärt till de tränare och ledare som har genomgått specialidrottsförbundens steg I- och II-kurser. Utbildningens målgrupp är elittränare i specialidrottsförbund och föreningar samt motionstränare som vill ha en högre utbildningsnivå. Utbildningen är uppdelad på två delar; del ett är ett pass på 180 lektioner generell kunskap som genomförs av DIF och del två är ett pass som ska bestå av minst 30 lektioner som hålls av specialidrottsförbundet självt eller specialidrottsförbundet tillsammans med DIF.

DIF och Team Danmark tyckte att det är av avgörande betydelse för dansk elitidrott att nuvarande och framtida elittränare får möjligheten att utveckla sig på en hög nivå. De ansåg också att utbildning är ett utvecklingsredskap och att det finns ett ökat behov för topptränare med kompetens samt att det finns många utländska topptränare i dansk idrott, men få danska tränare i utlandet. Som ett led i denna tanke föddes 1994 idén till Tränarakademin, en utbildning som går över två år. Utbildningen genomförs i samarbete med DIF, Team Danmark, Institut för Idrott och Biomekanik vid Syddanska universitetet samt intresserade specialidrottsförbund. Målet med denna utbildning är att erbjuda en formell och kunskapsutvecklande tränarutbildning i elitidrott, det vill säga att utbilda kvalificerade tränare inom elittidrott som ska hjälpa fram de bästa idrottsutövarna i förbunds- och klubblag.

 

Janne Carlstedt
Janne Carlstedt
(projektledare, SISU Riks)

SISU bildades 1985 och är en instans inom idrottsrörelsen som bedriver utbildning. SISUs centralkontor ligger i Stockholm, men varje distrikt har ett eget lokalt beläget SISU. Det SISU bland annat arbetar med är olika studiecirklar, kulturarrangemang, konferenser och kurser. Utbildningsverksamheten inom SISU är uppdelad i tre olika områden: SFs tränarutbildningar, eftergymnasiala idrottsutbildningar samt högre tränarutbildningar.

När det gäller den högre tränarutbildningen är det elittränarens situation och kompetenser som ligger som grund. Ledaren får frågan om vad det är han/hon vill uppnå i kursens början för att på så sätt tänka över var han/hon befinner sig just nu och var han/hon vill landa.

Idrottens ETU 2004-06 är ett utvecklingsprogram på 500 timmar, vilket ungefär kan jämföras med nivå fyra. Här ingår olika moment som till exempel: Tränarskap (kommunikation, ledarskap, coaching). Träningslära (humanbiologi, fysisk träning, idrottspsykologi). Specialidrott (SF specifik del, utvecklingsprojekt). Det finns även tid och pengar avsatta för en individuell studieplan som ska ge en fördjupning eller breddning, allt efter individens egna val och förutsättningar. Utbildningen kostar 30 000 kronor och av dessa pengar ligger 10 000 kronor på den individuella studieplanen. Tränaren får sätta upp ett antal mål (träningsmål) vilket innebär att han/hon ska träna för att vara mentor åt andra idrottsmän, andra idrotter och så vidare. Tanken är att tränaren ska utsätta sig själv för utmaningar som i sin tur kan hjälpa till att bredda och fördjupa de kunskaper som tränaren redan besitter.

 

Anita Dahlgren
En enkätundersökning bland 17-åriga flickor om idrott,
motion och andra fritidsintressen, • Anita Dahlgren
(docent, Lunds universitet)

År 2000 genomfördes en enkätundersökning i Landskrona kommun med alla ungdomar som då gick första året på gymnasiet. Detta var ett omfattande arbete eftersom det var en totalundersökning, det vill säga att alla ungdomar i Svalöv, Landskrona och Kävlinge deltog. Utgångspunkten med enkätundersökningen var ett könsperspektiv där flickornas intresse för idrott var det som låg i fokus.

Den slutsats som gick att avläsa ur denna studie var att idrott är den viktigaste arenan för jämställdhet mellan könen och en viktig integrationsarena mellan olika kulturella grupper. Flickor är minst lika intresserande som pojkar av idrott samt att de har mer experimentlusta och vardagsmotionerar mer än vad pojkarna i samma ålder gjorde. Flickor tycker i högre grad än pojkarna att de avstår från det sociala umgänget om de idrottar för mycket (11 procent av flickorna angav detta, medan siffran för pojkarna var 6 procent). Något som visar att den nära samvaron med kompisar är något viktigare för flickor än för pojkar.

 

Anders Levinsen
Fodbold i Bosnien • Anders Levinsen
(managing director, Cross Cultures)

Cross Culturers är ett projekt som ägnar sig åt att introducera fotboll i konfliktområden. De har sedan sju år tillbaka engagerat sig i att föra fotbollen till Bosnien och försöka strukturera upp och starta fotbollsskolor där. Projektets grundidé är att få till en rörelse i konfliktområdet, det vill säga starta upp fotbollsskolor i ett krisområde för att på så sätt få etniska grupper att lära känna varandra och umgås på ”neutral mark”. Det är ofta i skolorna organisationen läggs och det är viktigt att det är en stabil grund som etableras med mycket trygghet. Detta eftersom barnen som projektet riktar sig mot oftast är väldigt otrygga efter att ha levt under vanskliga förhållanden en längre tid. Det är egentligen inte fotbollen som är det viktiga, utan att få barnen att leka tillsammans för att på så sätt lära känna varandra och skapa en ömsesidigt respekt. Cross Cultures lägger även mycket vikt vid att utbilda och informera ledarna eftersom det är de som kommunicerar och skapar kontakt med barnen. De fotbollsskolor som byggs upp måste vara multietniska och bygga på ord som trygghet och tolerans. 

 

Mats Trondman
Idrottens inre och yttre världar
Mats Trondman
(professor kultursociologi, Malmö högskola)
Tomas Peterson (professor idrottsvetenskap, Malmö högskola)

Mats Trondman har i sin forskning fokuserat på de yttre (samhälleliga) faktorerna som påverkar vilka som börjar, fortsätter och slutar att idrotta och han tar här upp en surveyundersökning som han gjorde bland 1 200 ungdomar i 18-årsåldern i 30 kommuner. Han delade in ungdomarna i tre olika kategorier; fortsättare (de som började idrotta som unga och som fortfarande är medlemmar i en förening), avhoppare (de som slutat med föreningsidrott) och utomstående (de som aldrig varit med i en förening). Trondman delade även in svaren i fyra olika frågeområden; social hemmiljö (till exempel kön och klass), kontext (till exempel hur länge en ungdom bott på orten och om han/hon har släktingar där), föräldrarna (till exempel om de har något föreningskapital, det vill säga om de själva varit föreningsaktiva) och ålder. För att utvärdera dessa resultat använde sig Trondman bland annat av Bourdieu och hans begreppsapparat. Bourdieu menar till exempel att det finns en social representation av idrott, vilket visade sig i Trondmans undersökning i och med att det finns en tydlig profilering av dem som är med under tid. De som är fortsättare kommer oftast från ett socialt mellanskikt, är i stor utsträckning svenskar, är lokalt geografiskt förankrade samt har föräldrar med föreningings – och idrottskapital. De som är utomstående (det vill säga aldrig varit med i en förening) kommer oftast från utsatta miljöer och hemmamiljöer samt att de inte bott särskilt länge på orten.

Tomas Peterson
Tomas Peterson har tillsammans med Mats Franzén skrivit en rapport till Riksidrottsförbundet (RF) som heter ”Varför lämnar barn idrotten?”. Denna rapport grundar sig på en undersökning där de följt ungdomar från årgång 84 från år till år inom fotbollen. Det är många faktorer i det omgivande samhället som påverkar varför en ungdom börjar, fortsätter eller hoppar av idrotten. Det är dock viktigt att även betrakta vad som händer med ungdomarna i föreningarna, vad gör vi egentligen med de ungdomar som finns inom idrottsrörelsen? Deras egen utveckling är viktig att studera eftersom de oftast kommer in som barn, men lämnar idrotten som en vuxen människa. Denna undersökning visade att viktiga faktorer som kön, etnicitet, geografi ger lite utslag, vilket visar att idrotten inte segregerar utifrån dessa faktorer. Även i denna undersökning har Bourdieu och hans begreppsapparat använts. Bourdieu menar att människor har olika former av socialt kapital. Peterson och Franzén visar i denna undersökning att det sociala kapitalet i form av till exempel vänner och klasskamrater i den verksamhet en ungdom är medlem i har stor betydelse för om han/hon kommer att fortsätta vara aktiv. Även uppmuntran är en viktig faktor som spelar in när det gäller om en ungdom fortsätter idrotta eller inte. Inom idrott kan ofta uppmuntran likställas med utvaldhet, det vill säga att sannolikheten för att en ungdom ska fortsätta idrotta har mycket med om han/hon känner sig utvald eller inte. För att motverka att ungdomar slutar idrotta måste bra ledare och fler moment av spontanidrott komma in i föreningslivet samt att kompisrelationer bevaras.

  

www.idrottsforum.org  |  Redaktörer Bo Carlsson & Kjell E. Eriksson  |  Ansvarig utgivare Aage Radmann