Idrottsnytt – Smålands första idrottstidning

Print Friendly, PDF & Email

Lars-Åke Engblom
Jönköpings universitet


lars-ake-engblomFör hundra år sedan, under 1900-talets första decennier, började idrotten ta plats i våra massmedier. På biograferna visades ofta idrottstävlingar i de populära journalfilmerna och i tidningsspalterna blev sporten alltmera synlig. Det stora genombrottet kom i samband med olympiaden i Stockholm 1912. Idrotten fick då stort utrymme, i text och bild, i både huvudstads- och landsortspressen. Smålands Folkblad ägnade till exempel 19 spalter och 16 bilder åt Stockholms-OS de två första veckorna i juli 1912. Lokalkonkurrenten Jönköpings-Posten gav sina läsare en ännu starkare dos med olympiamaterial, 38 spalter och 17 bilder.

I efterdyningarna till Stockholmsolympiaden fick Småland även en egen idrottstidning, Idrottsnytt, med Huskvarna som utgivningsort. Den utkom med sammanlagt 34 nummer under åren 1914-1919, de första åren som veckotidning under sommarmånaderna, de senare åren mer sporadiskt. I Stockholm hade Idrottsbladet tillkommit som den första specialtidskriften för idrott 1910. Idrottsnytt var en lokal eller regional variant med ambitioner att bli inte bara Smålands utan hela södra Sveriges sporttidning.

Tidningens initiativtagare och redaktör var Henry G. Eckerberg. Han var född i Huskvarna 1897 och utvandrade med sina föräldrar och sina syskon till Massachusetts i USA, där han påträffas i folkbokföringsregistret för 1910. Men 1914 är han uppenbarligen tillbaka i Huskvarna och startar detta år, 17 år gammal, Idrottsnytt. Han trycker sin tidning på Smålands Allehanda i Jönköping. tar 5 öre i lösnummerpris och vänder sig i sin anmälan till båda könen (”Högt ärade läsare och läsarinna!”). Tidningsexpeditionen är belägen på Rosenborgsgatan 32 i Huskvarna.

Idrottsnytts samtliga nummer förvaras på Kungliga Biblioteket (KB) i Stockholm. Enstaka exemplar har också bevarats i privata samlingar. Att döma av KB:s tidskriftsregister var Idrottsnytt unik i sitt slag. Ingen annanstans i landet uppstod en sporttidning som hade till mål att täcka alla idrotter inom ett avgränsat geografiskt område. Däremot fanns ett stort antal skrifter som koncentrerade sig på en enda idrottsgren eller gavs ut av klubbar och förbund.

Henry Eckerberg var alltså bara 17 år då han började ge ut Idrottsnytt.  Troligen kom han i kontakt med idrotten under barndomsåren i USA, i varje fall berättar han i en artikel 1917 om ”Lyckliga dagar – eller idrottsminnen från Amerika”. Idrottsintresset fanns också i släkten, en farbror till honom, August Eckerberg, var en av initiativtagarna till Husqvarna Fotbollsklubb 1902, föregångare till Husqvarna IF.

idrottsnytt-nr-1

Frånsett Idrottsnytt verkar dock inte Henry Eckerberg ha satt några spår i den småländska idrottshistorien. Däremot fortsatte han inom mediebranschen och avslutade sin yrkesbana med att vara annonskonsulent på Värnamo-Tidningen och Jönköpings-Posten. Han avled i Tenhult i januari 1963. Han var en man med ”okuvlig energi och en arbetskapacitet som få”, summerade JP hans livsgärning på familjesidan.

Att han redan i unga år var en skicklig annonsförsäljare vittnar tidningsläggen om. I det allra första numret har han lyckats få ett 30-tal affärsidkare i Huskvarna och Jönköping att annonsera – klädbutiker, konditorier, tobakshandlare, cykelreparatörer och försäljare av ”prima fotbollar och tennisracketar”. Ett långt referat handlar om semifinalen i det småländska mästerskapet i fotboll mellan Huskvarna (HIF) och Jönköping (JIS). Det ger en god bild av den roll fotbollen hade skapat sig i södra vätterbygden för hundra år sedan:

Det låg som alltid vid årets stora clou, Huskvarna mot Jönköping, en viss spänning i luften, och den stora åskådarskara, uppgående till 1-á 2000 personer som trots det nyckfulla vädret infunnit sig, lade också tydligt i dagen att matchen motsetts med ett mer än vanligt intresse. Att Huskvarna med ett så jämförelsevis stort målantal som 6 mot 2 fick lämna segern åt Jönköping, var visserligen ej väntat, men med den mindre rationella träning laget i sin segervisshet denna säsong underkastat sig, måste det vara dömt till undergång. Huskvarnalagets forwardskedja verkade riktig kasperteater.

Det första numret, liksom de följande, innehöll också en del allmänna nyheter från idrottsvärlden, som att Finland – som alltjämt var en del av Tsar-Ryssland – inte fick deltaga som egen nation i de kommande olympiska spelen. Här fanns också referat från Baltiska spelen och från fotbollsmatcher i Göteborg och Norrköping. En annan artikel berättar om Huskvarnas nya idrottsplats (Vapenvallen) som har ”ett härligt och fritt läge utanför själva staden”. Fotbollsplanen hade schaktats jämn som ett golv och besåtts med gräsfrö fast den var ännu inte klar att tas i bruk.

Underrubriken i tidningshuvudet: ”Tidning för Smålands med omnejd idrottslif” ersattes med ”Idrottstidning för södra och mellersta Sverige”.

Den mest frekventa utgivningen hade Idrottsnytt under 1915. Då utkom tidningen regelbundet varje vecka från slutet av april till slutet av september med 22 nummer. Lösnummerpriset var nu höjt till 10 öre; man kunde också prenumerera för hela säsongen för 2 kronor. Tidningen såldes i Huskvarna hos C. Bååth och Rydheims bokhandel och i sex cigarraffärer i Jönköping. Nya försäljningsställen tillkom under sommaren i Växjö, Kalmar, Nässjö, Västervik och Värnamo., senare också i Malmö, Lund, Helsingborg, Borås m fl platser. Underrubriken i tidningshuvudet: ”Tidning för Smålands med omnejd idrottslif” ersattes med ”Idrottstidning för södra och mellersta Sverige”.

Av innehållet att döma hade Eckerberg byggt upp ett ganska stort nät av korrespondenter. Sommaren 1915 förekom referat från bl.a. Kalmar, Västervik, Tranås och Vetlanda och från de större orterna i de omgivande landskapen. Bland sporterna dominerade fotbollen och friidrotten, men även cykeltävlingar, brottning, gymnastik , dragkamp och handikappidrott gavs utrymme. Idrottsnytt försökte också att bevaka idrottens organisationer på olika nivåer. Jönköpings Idrottssällskaps årsmöte på Stora hotellet är huvudnyheten i det första numret 1915. Där förekommer också bilder för första gången, men inte på några idrottsutövare utan på ordföranden, dir. H.Karnell, vice ordföranden Adolf Ljunggren och ledamoten av föreningens gymnastikgrupp, sergeant Carl Hall.

Trots de vidsträckta geografiska ambitionerna hade innehållet sin tyngdpunkt i Jönköping-Huskvarna. I april 1915 utlystes en pristävlan om vem som var Huskvarnas och Jönköpings mest populäre idrottsman. Närmare 150 svar inkom. Flest röster fick Viktor Hackberg, Husqvarna IF (33) och Thorvig Svahn, Jönköpings IS (27). Hackberg hade deltagit i Stockholms-OS 1912 i tiokamp och i slägga, där han blev 13:e man, Svahn kom nia i höjdhopp vid Antwerpen-OS 1920. Hackberg spelade även fotboll; han var med i det HIF-lag som 1913 vann Smålands distriktsmästerskap.

Annonserna riktade sig både till en lokal publik och till idrottsfolket i allmänhet. ”En småländsk idrottsman bör icke sätta ifråga annat än att köpa en Husqvarna velociped”, uppmanade Husqvarna vapenfabrik. Knut von Porat i Jönköping köpte på förstasidan reklamplats för ”goda viner” och i ett majnummer 1915 infördes denna efterlysning:

Flickor! Tre intelligenta och verkligt nobla ynglingar, af god familj, från Stockholm önskar under sin semester som kommer att tillbringas i Jönköping och Huskvarna med omnejd, sällskap med var sin treflig och glad flicka i 18-årsåldern som är villig att vara ciceron och visa alla sevärdheter under vår vistelse därstädes. Svar emotses tacksamt inom 8 dagar märkt ’Idrottsmän, juni 1915’, denna tidnings exp. f.v.b.

idrottsnytt-nr-17

I Idrottsnytts spalter kan man också skönja det starka engagemang som idrotten redan då väckte. Signaturen ”Intresserad” klagade i en insändare i maj 1915: ”Någon fotbollsmatch i ordets egentliga bemärkelse ha vi Huskvarnabor ännu ej fått se i år, men väl under de s.k. träningsmatcherna otaliga uppvisningar i försöksdribbling som väl alltid resulterat i att bollen, istället för att gå in i motspelarens mål, gått tillbaka till den egna planhalvan”. En stilla undran: Vad hade ”intresserad” tyckt om den fotboll som spelas idag ?

Fotbollsreferaten ger ibland goda inblickar i den stämning som rådde runt planen. När Jönköpings IS 1915 blev distriktsmästare efter att i finalen besegrat Falken från Kalmar med 3-2 noterades att publiken under hela matchen iakttog ett värdigt uppträdande, ”applåderna och bravoropen komma utan partiskhet”, dock inte från den tillresta publiken från Kalmar: ”det bifall JIS-arna fick från det hållet var minimalt. Applåder, bravorop och ’heja Kalmar’ var deras stående lösen, men ingen uppmuntran till JIS kunde förmärkas”.

Rivaliteten mellan Jönköping och Huskvarna är ett återkommande tema i Idrottsnytt. Den hårda bataljen på plan fortsatte på insändarplats sedan HIF besegrat de nykorade distriktsmästarna med 5-4 hösten 1915. Signaturen ”Umpire” gav utlopp för sin besvikelse: ”Det är verkligen att beklaga, att ett sådant skändligt spel som det hvilket presterades i Huskvarna i söndags från HIF:s sida, kan vara en verklighet. Som resultat av ’slagsmålet’ kan nämnas att icke mindre än tre av JIS spelare blevo så illa sparkade att de för ett par dagar är sängliggande”.

Utgivningsortens perspektiv framträder i flera artiklar. I juni 1915 segrade HIF över Växjö med 5-3 efter ”vackert spel”, men tidningen kostar också på sig att uppmuntra förlorarna: ”Växjölaget bestod av stora kraftiga spelare, som, om de samtränade en tid, nog skulle bliva fina”.  I det följande numret inleds ett helsidesreferat från HIF:s match mot Örgryte IS b-lag (som slutade1-1): ”Omedvetet och på en ganska kort tid ha den lilla vätterstaden Huskvarna blivit en fotbollsstad par preference och huskvarnabon i allmänhet en fotbollsentusiast”.  I augusti 1915 är Vapenvallen klar att tas i bruk och presenteras i bilder och text över hela första sidan. Totalkostnaden för anläggningen är 8 000 kr, varav Husqvarna bolag svarat för hälften.

Inför tredje årgången 1916 är redaktionen flyttad till Jönköping och kompletterad med en medarbetare, H Cederwall. Samtidigt siktar Idrottsnytt på att vidga spridningsområdet och skriver i sin anmälan: ”Då Idrottsnytt numera är den enda idrottstidning i södra Sverige som tagit landsorten till sitt arbetsfält, har givetvis vår tidning en mycket stor mission att fylla”. Dock förmådde tidningen inte leva upp till sin målsättning. Den utkommer detta år med enbart fem nummer. Innehållet är inte fullt så lokalt som tidigare, den uppmärksammar chefsskiftet på Stockholms stadion, har en bildkavalkad från Svenska spelen i friidrott och annonser från Ruben Gelbords sportaffär och Idrottsmagasinet i Stockholm. En artikel presenterar tre småländska idrottsmän med bild på tre kalmarpojkar, bl.a. William Petersson (Björneman), som några år senare skulle ta en olympisk guldmedalj i längdhopp. Landskapsmatchen i allmän idrott mellan Småland och Skåne i Växjö refereras, liksom cykeltävlingen Vättern runt och DM-semifinalen mellan HIF och JIS, som HIF denna gång vinner med 2-1.

Följande år, 1917, inskränker sig utgivningen till ett enda nummer. Mer än hälften består av annonser. Artiklarna behandlar Jönköpings IS fotbollssäsong 1916, några reflexioner kring roddsporten i Småland och Eckerbergs ovan nämnda artikel ”Lyckliga dagar – eller idrottsminnen från Amerika”.  Under 1918 har Idrottsnytt utgivningsuppehåll, men är tillbaka 1919 med sex avslutande nummer.  Då presenterar den sig som ”organ för idrottsrörelsen i Småland” och trycks på Jönköpings Läns Tidnings tryckeri. Den innehåller alltjämt mycket fotboll, från västra Smålandsserien och från vänskapsmatcher såsom Tranås seger över Norrköpings b-lag med 4-0. I de två sista numren redovisas Husqvarna IF:s fotbollssäsong 1919 och ges en återblick på Husqvarna roddsällskaps 7-åriga tillvaro.

Vid det laget hade Idrottsnytt inte samma funktion längre, eftersom dagspressen, även i Småland, alltmer började inse idrottens värde. Dagens Nyheter blev först i den svenska pressen med en daglig sportsida den 15 januari 1920 och snart följde de andra tidningarna efter.

Men det var ett gott och minnesvärt försök som blott 17-årige Henry Eckerberg gjorde för hundra år sedan med att starta ett småländskt idrottsblad.

Copyright © Lars-Åke Engblom 2016

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message