Om lärande i och genom idrott

Tags: ,

Print Friendly
Ingegerd Ericsson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola 



Kjetil Steinsholt & Kirsti Pedersen Gurholt (red)
Aktive liv: Idrettspedagogiske perspektiver på kropp, bevegelse og dannelse
289 sidor, hft.
Trondheim: Tapir Akademisk Forlag 2010
ISBN 978-82-519-2620-1


I boken Aktive liv får läsaren ta del av pedagogiska teorier som tar sin utgångspunkt i kroppsligt lärande och bildning som socialt och kulturellt konstruerade. Samtidens idrottspedagogiska problemställningar belyses i olika historisk-pedagogiska perspektiv. Intentionen är att bidra till förståelse av hur människan genom kroppsliga aktiviteter formar sig själv och också formas i interaktion med omgivningen och de sociokulturella sammanhang hon ingår i.

Boken innehåller 14 artiklar (inklusive redaktörernas prolog) som alla är skrivna av kollegor vid, eller med nära anknytning till, Norges Idrottshögskola, där Det aktive liv varit en tvärvetenskaplig satsning inom forskning och undervisning under åren 2005-2010. Gemensamt för författarna är att de är kritiska till västvärldens etablerade kropps- och själsdualism, som förekommer inom pedagogik, medicin (hälsopedagogik) och idrottspedagogik.

Redaktörerna inleder med en historisk översikt över hur kroppsövning kommit att bli ett obligatoriskt skolämne i Norge, först som Legemsøvelser för pojkar 1848 och senare som Gymnastikk för både pojkar och flickor 1889. I en historisk analys av Oskar Solenes beskrivs hur olika diskurser påverkat synen på barnkroppen inom barnidrotten i Norge 1937-1976. En medicinsk diskurs ställs mot en demokratisk och vilken makt som styr dessa båda diskurser diskuteras. Klassindelning efter fysisk ålder beskrivs som en maktteknologi, som aldrig fick riktigt genomslag inom idrotten. Slutligen öppnar författaren upp för en tredje diskurs, en ”sportifieringsdiskurs”.

Gunn Engelsrud behandlar betydelsen av teorier om kroppen. Hon presenterar hur ”det fysiska” och ”det psykiska” definieras i olika teorier, som hon jämför med varandra. I dualistisk teori definieras kroppen som objekt, men författaren slår fast att såväl tänkande som känslor föregår i oss som kroppar. Vi kan tänka om kroppen, men inteutan den.

Övergången från regelstyrning, med ett normrelaterat betygsystem, till mål- och resultatstyrning är förmodligen den största skolreformen i Sverige sedan allmän folkskola och grundskola infördes 1842 respektive 1962.

Anne-Mette Bredahl har intervjuat 20 vuxna personer med olika fysiska funktionsnedsättningar om deras upplevelser av fysisk aktivitet. En erfarenhet som de intervjuade delade var upplevelsen av att inte ha blivit lyssnad på. Författaren menar att fenomenologiska och kroppsfilosofiska perspektiv kan bidra till kunskap som baseras på deltagarnas upplevelser och erfarenheter, något som kan vara användbart vid planering och undervisning i kroppsrörelse. I kapitlet om pedagogiskt arbete i rehabilitering argumenterar Øyvind Førland Standal utifrån ett fenomenologiskt perspektiv för att ett rehabiliteringsarbete inte kan styras genom ett mål-medel-tänkande. I stället måste vi acceptera att pedagogiska situationer är oförutsägbara och att möjligheterna ligger precis i det att acceptera det ovissa som detta medför. En professionell pedagog är kapabel att leva med situationen och är den som är bäst i stånd att göra det bästa av den.

Människans existens är helt och hållet hermeneutisk hävdar Hans-Georg Gadamer, enligt Kjetil Steinsholt, som redogör för hur Gadamer ser på lek, erfarenhet och bildning. Ett ställningstagande är att lek måste få vara lek helt och hållet. Gadamer tar klart avstånd från traditionella psykologiska och pedagogiska teorier som använder lek till ”nyttiga pedagogiska ändamål”.

Postmodern dans kan förstås som en reaktion mot modern dans, som ofta baseras på myter, ofta exotiska och tungt symbolladdade, menar Hilde Rustad. Med utgångspunkt i praxis och i improvisation som filosofiskt begrepp beskriver hon vad improvisationsdans är och hur den kan se ut. Precis som en lek som inte fungerar om inte deltagarna går helt och hållet upp i leken, fungerar inte improvisationsdans, varken för utövaren eller för åskådaren, om inte dansaren går in för dansen till 100 procent. Genom att upprätthålla förbindelsen mellan lek och improvisation kan leken fungera som inkörsport till improvisation i undervisningssammanhang, menar författaren. Varför ska man dansa? Den frågan ställer sig Mia Keinänen, som ser på dans som en komplex aktivitet, som upptar både kropp och själ i en estetisk och symbolisk nonverbal kommunikation, och som väcker våra känslor och stimulerar vår hjärna. Därför bör dans vara en grundläggande del av våra aktiva liv, slår hon fast.

Reidar Säfvenbom hämtar visionen om det goda livet under den grekiska antiken och diskuterar idrottsundervisningen i ljuset av detta. Han menar att det kan finnas en oförlöst bildningspotential inom idrottsämnet. Behovet av en ny legitimitet och en idrottsdidaktik som är mindre normativ behandlas. Förhållandet mellan fysisk aktivitet och god hälsa i idrottsämnet är problematiskt, menar Fiona Dowling. Hon argumenterar för behovet av att se komplexiteten i det ur ett kritiskt konstruktivistiskt perspektiv och hävdar att läroplanen i stor grad fokuserar på kroppen som objekt. I artikeln behandlas problem med validitet och reliabilitet när det gäller att mäta fysisk aktivitet samt ifrågasätts slutsatser i undersökningar genomförda på uppdrag av Hälsodirektoratet. Betydelsen av kön kombinerat med social klass och etnisk bakgrund betonas i förhållandet mellan hälsa och fysisk aktivitet. Även Ken Green tar upp förhållandet mellan fysisk aktivitet och hälsa. Han ser såväl utmaningar och begränsningar för idrottsämnet när det gäller att stoppa och/eller vända en så kallad hälso- och fettkris. Samtidigt som forskning visar att aktivt idrottsdeltagande under barn- och ungdomstiden är en viktig förutsättning för fysisk aktivitet senare i livet, så finns det andra livsstilsfaktorer som har starkare påverkan på hälsan. Även om idrott i skolan kan bidra till en sund livsstil, kan det vara så att den inte gör det. Långt viktigare är social klass och relaterade livsstilsfaktorer, konkluderar författaren.

Äventyrlig pedagogik och friluftsliv som bildning skriver Kirsti Pedersen Gurholt om och argumenterar för distinktionen mellan att erfara och att uppleva. Hon betonar vikten av estetiska kroppsliga erfarenheter och självbildning för att förstå nyanser och kvaliteter i pedagogiskt arbete i och med naturen. I stället för lärarledd förmedlingspedagogik vill hon se läraren som tillrättaläggare, samtalspartner och vägledare. Hur dekaner och utbildningsledare vid högskolor kommunicerar friluftslivsutbudet i utbildningsmarknaden behandlas av Svein Kårhus. Han problematiserar hur nyliberala diskurser och marknadstänkande formar strategier som reglerar studieutveckling och föreställningar om studiekvalitet vid högre lärosäten.

Är betygsättning i skolämnet idrott och hälsa rättvis och likvärdig? –Nej, den är problematisk, orättvis och knappast likvärdig, slår Claes Annerstedt fast redan i rubriken till ett kapitel om utmaningar som finns i de målrelaterade betygsystem, som vi har i Norge och Sverige. Följande problemställningar belyses: Vad betygsätts? Hur bedömer idrottslärare? Kan betygsättningen betraktas som likvärdig och rättvis? Bedömning, särskilt betygsättning, definierar för eleverna vilken kunskap det är lönt att tillägna sig och betygsättning kan därmed betraktas som en nyckelfaktor för ämnets identitet. Övergången från regelstyrning, med ett normrelaterat betygsystem, till mål- och resultatstyrning är förmodligen den största skolreformen i Sverige sedan allmän folkskola och grundskola infördes 1842 respektive 1962. I och med denna förändring i början av 1990-talet ställdes lärare utan kompetensutveckling och nästan helt utan anvisningar inför utmaningen att formulera egna betygskriterier. I artikeln framgår att idrottslärare har svårigheter att förstå innebörden i betygsystemens intentioner och får därmed svårt att tolka läroplanens kunskapsmål och att formulera lokala betygskriterier. Undersökningar visar att många lärare kombinerar ett kriteriebaserat betygsystem med ett relativt tankesätt, dvs. fortfarande jämför eleverna med varandra. Författaren konkluderar att lärare behöver få omfattande kompetensutveckling kring betygsättningsproblematik. Skolverket har ett särskilt ansvar att tydliggöra ämnets kunskapsobjekt, dvs. vad som ska bedömas och att ange målbeskrivningar med tydliga kriterier, relaterade till kunskapsmålen.

Sammanfattningsvis ger boken Aktive liv en bred bild av undervisning och lärande i och genom idrott. Bidragen har stor vetenskapsteoretisk spännvidd, såväl pedagogisk-filosofiska, historiska, fenomenologiska, hermeneutiska som socialkonstruktivistiska perspektiv finns representerade. Några av texterna känns dock lite väl långa, uppemot 30 sidor, totalt omfattar boken 289 sidor. Som läsare hade jag gärna sett att fler empiriska studier hade redovisats. Det framgår inte huruvida artiklarna är sakkunniggranskade, vilket får ses som en svaghet, med tanke på de allt högre kraven på vetenskapliga publikationer som kurslitteratur inom akademisk utbildning. Det faktum att alla författare är kollegor kan anses som såväl en styrka som en begränsning. Trots bokens tråkiga titel och det något torftiga omslaget (jag uppfattar inte bildillustrationerna som livfulla och humoristiska) växer intresset med läsningen. Vissa partier finner jag rent underhållande, exempelvis hur idrottslärare, i Annerstedts artikel (s. 241), som ett betygskriterium anger att eleven ska bidra till att skapa trivsel i omklädningsrummet; vilket blir ännu mer underhållande på norsk: “….skape trivsel i garderoben.”

Till bokens förtjänster hör den tydliga strukturen och de kortfattade informativa författarpresentationerna med mailadresser till respektive författare. Möjligen kan vissa av texterna öppna upp för en förändring av innehållet i skolämnet idrott och hälsa. För blivande idrottslärare skulle denna antologi kunna fungera som ett komplement till kurslitteratur som har ett pedagogiskt-psykologiskt eller praktiskt-pedagogiskt perspektiv. Inte minst de historiska redogörelserna och jämförelserna mellan Sveriges och Norges betygsystem vore värdefullt för lärarstudenter att få ta del av.

 

© Ingegerd Ericsson 2011.


Hitta bästa pris på boken hos Prispallen.se
Kjøp boken fra Capris.no
Sammenlign priser på bogen hos Pensum.dk
Buy this book from Amazon.co.uk
Buy this book from Amazon.com
Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message