Idrottens roll under det postkoloniala skedet

Tags: , , , ,

Print Friendly

Annika Eliasson
Malmö Högskola

 

Den här förträffliga antologin tar sig före att fylla ut åtminstone en del av ett stort tomrum inom postkolonial analys, nämligen idrottens betydelse för postkolonialismen. Visserligen är det orimligt att begära av en bok på knappt 200 sidor att den ska lyckas fylla ut hela detta tomrum, men den kommer en bra bit på vägen. Redaktörerna är dessutom själva medvetna om att t.ex. genusaspekter spelar en relativt undanskymd roll i antologin, men den handsken kan ju någon annan ta upp…

Antologin innehåller elva kapitel baserade, så när som på redaktörernas inledande kapitel, på texter presenterade vid en konferens om idrott och postkolonialism. Idrott i Kina, matchen Frankrike–Kamerun i fotbolls-VM 1998 och FIFA:s betydelse i det postkoloniala maktspelet är några ämnen som boken tar upp. De allra flesta kapitlen handlar dock på ett eller annat sätt om idrottens betydelse som kolonisationsfaktor inom det brittiska imperiet och hur idrotten bidragit till den postkoloniala utvecklingen. Detta återspeglas såväl av de länder som boken behandlar – Australien, Nya Zeeland, Pakistan, Indien, Irland – som de idrotter boken tar upp. Jag kan verkligen rekommendera den här boken till den som är intresserad av cricketens, rugbyns eller fotbollens betydelse för brittiskt imperiebyggande – detta tror jag inte är särskilt känt i Sverige – och hur de koloniserade länderna använt idrotten i samhällsbyggandet efter självständigheten. De kapitel som skrivits av författare från de koloniserade länderna ger boken en särskild trovärdighet när det gäller hur de postkoloniala relationerna ser ut ur de koloniserade folkens synvinkel.

Många av kapitlen har en styrka i de empiriska beskrivningarna av hur postkolonialismen kommer till uttryck. Något jag gärna hade sett mer av är dock en teoretisk bas för dessa beskrivningar, liksom mer egna bidrag till den postkoloniala teoriutvecklingen. Detta är också något som en och annan av författarna understundom efterlyser.

Boken lämnar ett intryck efter sig att idrotten verkligen har spelat en vital roll för såväl den koloniala som den postkoloniala samhällsutvecklingen och att idrottsvetenskapen därför har ett viktigt bidrag att lämna till den postkoloniala teoribildningen.

Att idrotten dessutom spelar en politisk roll verkar också författarna vara tämligen eniga om. Därför förvånar det mig mycket att idrottens betydelse förefaller så undanskymd, inte bara inom gängse postkolonial teoribildning utan även inom statsvetenskaplig forskning. Inte minst lyser statsvetarna med sin frånvaro bland författarna i den här boken. En avslutande reflexion lämnar mig ingen ro: Hur kan det vara möjligt att statsvetenskapen förefaller så blind inför den politiska betydelse som idrotten spelat och fortfarande spelar? Varför tycks det inte existera någon statsvetenskaplig forskning om idrott?

 

 

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message