Att förstå livsstilssporter

Print Friendly
Kalle Danielsson
Student vid idrottsvetenskapliga programmet, Malmö högskola

 



Belinda Wheaton (red)
Understanding Lifestyle Sports: Consumption, Identity and Difference
240 sid, hft.
Oxford: Routledge (Critical Studies in Sport Series) 2004


Understanding Lifestyle Sports är en antologi sammanställd av Belinda Wheaton, Senior research fellow vid University of Brighton’s Chelsea School, som dessutom själv har skrivit ett kapitel, det om vindsurfing – en disciplin som hon själv har ett förflutet inom. Denna roll delar hon med många av de andra författarna. Att det är en antologi har som alla vet sina för- och nackdelar: artiklarna är kortfattade (15-20 s) och, vad jag har förstått det som, ofta sammandrag och sammanfattningar av författarnas avhandlingar och rapporter. Detta är ingen tung vetenskaplig litteratur, i ordets alla bemärkelser: det är mycket behaglig läsning och det känns mest som ett extra tjockt jubileumsnummer av en sportsociologisk tidskrift med sina dryga 200 sidor. Man kan sammanfattaUnderstanding Lifestyle Sports som en aptitretande introduktion till och överblick av fältet. Det är egentligen inte självklart att just dessa fysiska discipliner skulle samlas i en och samma volym, vilket redaktören är väl medveten om. Wheaton sammanfattar den brokiga flora av benämningar som förekommit på fenomenet i både kommersiella, vetenskapliga och lekmannasammanhang: extreme, alternative, lifestyle, whiz, action sports, panic sport, postmodern, post-industrial and new sports (s. 2).

De discipliner som avhandlas i denna antologi är: Skateboarding, Vindsurfing, Vågsurfing, Klättring och Ultimate Frisbee. Wheatons tes är att dessa sporter trots sina uppenbara olikheter i hur och var de utövas har det gemensamt att det är sammankopplat med en livsstil att utöva dem. De löst ställda kriterier som bör uppfyllas för att något skall kunna räknas som livsstilssport är enligt Wheaton:

  •  Such sports are historically recent phenomenon.
  • The emphasis is on grass roots participation.
  • The sports are based around the consumption of new objects…, often involving new technologies.
  • Commitment in time, and/or money and a style of life.
  • A participatory ideology that promotes fun,…living for the moment … and other intrinsic rewards
  • A predominantly middle class, white Western participant composition.
  • Predominantly…individualistic  in form or/and attitude.
  • They are non-aggressive activities that do not not involve bodily contact.
  • The spaces of consumption are new or appropriated outdoor liminal zones, mostly without fixed or created boundaries. (s.11-12)

Det teoretiska anslaget varierar stort författarna sinsemellan och oftast har man plockat lite varstans ifrån på ett sätt som tilltalar mig, men som kanske hålls för att vara lättviktigt av andra. Ett perspektiv som dock är allestädes närvarande i denna bok är genusperspektivet: en efter en demonteras dessa discipliners hävdade fria (läs: fria från det förtryck som samhällets övriga arenor är genomsyrat av, framförallt förtrycket av kvinnor) platser och praktiker, och framträder istället som den värsta sortens utposter i den patriarkala strukturen, nämligen de gömda och svårdetekterade, och som då dessutom utger sig för att vara antiteser till grabbiga sporter som t.ex. amerikansk fotboll. En av de viktigaste poängerna med boken är att livsnjutarna tillika levnadskonstnärerna som utövarna av dessa sporter själva anser sig vara inte är de självklart goda förebilder ifråga om att ifrågasätta samhället och dess principer. Enligt vissa analyser och slutsatser i Understanding Lifestyle Sports ter sig utövarna av livsstilssporter som ulvar i fårakläder.

I många av de undersökta disciplinerna finns det ofta en manöver eller ett trick som sållar agnarna från vetet (läs: bekräftar mäns överlägsenhet gentemot kvinnor). I kapitlet ”Chicks dig Scars” beskrivs en skejtares ogillande av inlinesåkning: ”[O]ne reason he didn’t like in-line skating is that it could not differentiate girls from boys because there is no skill level difference” (s. 47-48). Inom vindsurfing finns det en manöver som kallas för the forward loopoch den anses kräva stort mannamod: ”loops are what separate… the men from the women” (s.147). I den för övrigt anmärkningsvärda sporten ultimate frisbee är den könsuppdelande manövern att kasta sig våldsamt efter frisbeen för att rädda laget/poängen etc. Denna manöver kallas ”laying out” eller ”going ho” (horizontal); en av de intervjuade i kapitlet ”Anyone could play this game” uttrycker det som att [r]eal players lay out and don’t throw like a beach bimbo” (s.192)

Äventyrssporter behandlas i två olika kapitel, i vilka man bland annat visar sättet på vilket arrangörer av resor där äventyrssporter är en del av upplevelsen, avdramatiserar riskerna med t.ex. forsränning och bungyjumping, vilket får till följd att skaderiskerna ökar för de ofta oerfarna backpackers som äventyrssporter utgör en lockelse för. Ska man hålla en kurs i sportturism är denna bok en nödvändig samhällsvetenskaplig motpol till den lite naiva och kommersiellt fixerade litteratur på detta område som recenseras i övrigt på idrottsforum.org. Förövrigt anser jag, i egenskap av idrottsvetenskaplig student, att flera kapitel lätt och med fördel hade kunnat tas med i underlaget till en kurs där sport och idrott betraktas ur ett livsstils- eller genusperspektiv.

Metoden i de olika kapitlena är ofta etnografisk, med många välkomna passager med kvalitativa intervjuer. Det ryms även en mängd analyser av populärkulturella uttryck på sina ställen i boken: kultfilmen Point Break, white trash-stuntmännen i Jackass-teamet och TV-serien Married with children får hjälpa författarna i deras försök att nyansera livsstilssporternas fält, vilket är trevligt för den unge idrottsvetenskaplige adepten, boken känns ”ung” överhuvudtaget.

Boken är förutom i kapitel även uppdelad i två avdelningar, där den ena tar upp kommersialisering och den andra behandlar ambivalenta maskuliniteter. På flera ställen i boken nämns att eftersom flera av livsstilssporterna tillblev i samband med hippierörelsen på 60-talet, präglades de av den fredliga samt ej tävlingscentrerade livsföring som denna kultur stod för. Denna uppfattning varnar man för på sina ställen i boken: hippiesporternas självbilder – om att vara jämställda och befriade från både tävlan och kommersiella intressen – krackelerar vid närmre undersökning. Den som var hippie på 60-talet är den som blev yuppie på 80-talet; detta är ett av de fräna uttryck som myntas i boken (s.193).

Men det som jag anser vara det absolut viktigaste begreppet i hela boken är John Loys term fratriarkat – ”male-dominated groups that emphasise the pursuit of prestige through physical prowess” (s.103). Jag är fullt övertygad om att de manlighetslaboratorier som dessa brödraskap utgör är ett av de mest avgörande fundamenten i reproduktionen av den samtida patriarkala strukturen, och då inte bara i idrottssamhället, utan samhället i stort.

 

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message