Onödigt uppslagsverk

Tags:

Print Friendly

Bosse Carlsson

Ellis Cashmore (i svensk översättning, Merapengar), professor i sociologi vid Staffordshire University (UK), har av Routledge fått uppdraget att producera en kombinerad uppslagsbok och referensbok inom temat Sports Culture.

Uppslagsboken är strukturerad med hjälp av alfabetet: från Hank Aaron (den svarte man som slog Babe Ruths rekord i antalet home runs) och ”acceptability” till ”violence” och Tiger Woods. I detta vida perspektiv ska boken, förutom en presentation av några betydelsefulla idrottsmän, ge såväl en kortfattad som en någotsånär heltäckande inblick i en rad olika begrepp och problem inom den (kultur)sociologiska idrottsforskningen.

Nu kan man i och för sig fråga sig om det kan vara intressant eller lönsamt att producera den här typen av bok. Boken, från 2002, är den andra utgåvan – den första publicerades 2000 – vilket i sig ger signaler om en viss lönsamhet.

Hur är det då med måttet av intresse? Att få grepp om boken som helhet är hart när omöjligt. Det finns dock en innehållsdeklaration. Teman som tas upp (174 stycken) ska sättas i en kulturell kontext. Bokens enskilda delar är möjligen intressanta, men den är svår att läsa från pärm till pärm, och därför även svår att recensera. Jag har valt att närmare granska sex uppslagsord: ”eating disorder”, ”Arthur Ash”, ”referee”, ”grass”, ”Norbert Elias” och ”the Munich disaster”

Beskrivningen av ätstörningar upplevs som rätt torftig. Här får vi reda på att ätstörningar är vanligare bland (kvinnliga) idrottare än bland vanligt folk. Det är givetvis en motsättning till bilden av idrotten som hälsosam. Vi får reda på att det är inom gymnastik, isdans och simning som ätstörningar är vanligast (35%). Ätstörningarna kan dels förklaras av att i visa idrotter belönas slankhet och ett ungdomligt utseende, och dels i den omgivande kulturella kontextens bild av en attraktiv kvinna (Twiggy). Om inte helt fel, så känns resonemanget dock något magert.

Arthur Ash var en afro-amerikansk tennisspelare, i en vit sport, som uppmanade svarta ungdomar till att spendera mer tid på biblioteken än på idrottsarenan. Han var själv medveten om att hans framgång var exceptionell. Vi får även reda på Ashs sjukdomshistoria (HIV och hjärtproblem). Om vi ska förstå valet av tema, som för övrigt presenteras på mindre än en sida: svart man i en vit kontext!

Avsnittet om domare är en historisk återblick, som vill visa på balansen mellan regler och fair play. Här hänvisas till mitt rättssociologiska favoritexempel, nämligen matchen mellan Arsenal och Sheffield United 1999, som gick till omspel p g a man brutit mot en hederskod. Ett annat problem som behandlas är kontrollen av våld. Avsnittet omfattar knappt tre sidor och jag ger det gult kort!

Gräs är det vanligaste underlaget för idrotter utomhus, speciellt för cricket, fotboll och rugby. Gräs har haft bra förutsättningar eftersom dess dränering har varit förhållandevis effektiv. Gräs påträffas där det finns bra ljus året runt, tillräcklig ventilation och tillräckligt med regn. Från och med 1960 har man även utvecklat konstgjort gräs. I områden där vädret blir kallt under vintern har man även lagt värmeslingor under gräsmattan. Nu vet vi det! Betyget på avsnittet blir gräsligt!

Avsnittet om Norbert Elias, på knappt tre sidor, är mycket innehållsrikt, och presenterar huvuddragen i Elias betydelse för den idrottssociologiska forskningen. Frågan är dock om det är meningsfullt med den här typen av korta introduktioner i sociologiska perspektiv på idrotten.

Katastrofen i München trodde jag skulle handla om dödskjutningarna på den israeliska förläggningen under Olympiaden 1972. Men tji fick jag! Det handlar om flygolyckan den 6 februari 1958 då tjugotre personer dog, åtta av dem fotbollsspelare i Manchester United. Tala om ”engelsk kontext”!

Det är självfallet möjligt ifrågasätta valet av innehåll, (de 174 uppslagsorden); Varför har vissa begrepp och idrottsmän valts att presenteras? Ibland undrar jag även vad den kulturella kontexten tar vägen (som med katastrofen i München). Här kommer ett urval på ABC: ”animal racing”, ”bars and pubs”, Muhammed Ali, The Bogatá Affair, Bosman, Björn Borg, ”burnout”, Eric Cantona, ”cheating”, China Football Association (och bara dem), ”coming out” (om homosexuella), ”Combat 18”, “corruption”. Men varför inte ”Black Panthers” eller Pierre de Coubertin? Varför Don King? Varför ”horses”, men inte bollar och (motor)cyklar?

Intrycket är att urvalet av uppslagsord är helt slumpmässigt! Något som Cashmore tycks vara medveten om då han uppmanar läsarna till att ta kontakt med honom för att föreslå förbättringar inför nya utgåvor…

Boken bör dock finnas att tillgå på de bibliotek som anser sig vilja serva en idrottsintresserad allmänhet.

Köp boken från Bokus.

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message