Cheerleaders – från manlig till kvinnlig praktik på 135 år

Tags: ,

Print Friendly

Bo Carlsson
Idrottsvetenskap, Malmö högskola


adams_bettis

Nathalie Guice Adams & Pamela J. Bettis
Cheerleader! An American Icon
180 sidor, inb.
New York, N.Y.: Palgrave Macmillan 2003
ISBN 978-1-4039-6184-6

Cheerleader! Varför fastnar jag för en bok med den titeln? Är det beviset för att jag är en mullig mansgris? Eller beror det på mitt tilltagande intresse för sport management och de olika inslag som gör idrott till ett ”event”?  I det perspektivet, som jag själv väljer som anledning till mitt intresse för boken, är cheerleaders en intressant ingrediens, åtminstone i en amerikansk kontext.

Jag måste påpeka att jag initialt var rätt skeptisk till cheerleaders, som jag såg som ett uttryck för kvinnoförnedring, vilket för övrigt är en ståndpunkt som jag delade med författarna, själva cheerleaders under tonåren, men numera ”feminist academics”, och som de uttrycker det ”av vana skeptiska till allt som är roligt och alldagligt” (s. 141). De tycker även att kvinnor (tjejer) ska ta sig in på planen, inte stå bredvid och uppmuntra männen (killarna).

Nu är det emellertid många som tycker cheerleaders är roligt. Närmare fyra miljoner amerikaner är cheerleaders, Det finns även tävlingar för olika lag med cheerleaders. Tveklöst väcker det enorma känslor och uppmärksamhet i USA. Att det både upprör och skänker glädje är något som Adams och Bettis tagit som utgångspunkt i sin betraktelse av den här ”amerikanska ikonens multipla betydelse” (s. 3).

Såväl Samuel L. Jackson som Madonna har varit cheerleaders! Att Madonna ingår i skaran är kanske inte så märkligt, då cheerleaders associeras med unga vita, vackra och graciösa tjejer, men att Pulp Fiction-tuffingen har varit cheerleader förvånar – en svart man? Men i ett historiskt perspektiv -– cheerleaders har funnits i 135 år –  är det inte märkligt med män, rent av en förutsättning då det tidigt var ”förbjudet” (dock inte i rättslig mening) för kvinnor ”to cheer”. Det är först på 60- och 70-talet som cheerleading blev allt mer sexifierat och kommersialiserat.

De kommer i slutet av sin studie fram till att cheerledears varken är dåligt eller bra i sig själv, det beror på sammanhanget (som det mesta). Det kan å ena sidan stärka unga tjejers självkänsla, fysiska hälsa (som tävling) och grupplojalitet, men kan samtidigt leda till mobbing och narcissism, och att unga kvinnor framställs som sexobjekt. Här har skolan och föräldrar en viktig roll. Det finns fall i USA där föräldrar dragit skolledningen inför domstol för diskriminering när deras dotter inte blivit vald som cheerleader.Genom den här studien vill författarna även belysa patriotism, nationalism och amerikansk identitet. Det kan här poängteras att efter den 11 september var cheerleaders en viktig ingrediens att stärka nationen mot en ”yttre fiende”. I den här betraktelsen visar författarna att cheerleading tagit nya former. Från att ha varit ett inslag i idrotten, med starka inslag av patriotism och lojalitet har cheerleading även tagit sig in i den politiska sfären, där olika radikala rörelser använt sig av cheerleding för att få ut sitt budskap. Författarna betonar att såväl gayrörelsen som latino-grupper har använt cheerleading för att nå reformer.

Vad är min uppfattning om boken? Den är kanske lite väl ytlig för min smak, men samtidigt har den gett mig mycket ny kunskap. Samuel L. Jackson som cheerleader – finns det att köpa på video eller lada ner på nätet?

Copyright © Bo Carlsson 2004
Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message