Läsning som både fascinerar och skaver

Tags:

Print Friendly

Daniel Alsarve
Institutionen för humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, Örebro universitet


Peter Samdal Mario Balotelli forklarer Europa 168 sidor, inb., ill. Oslo: Libretto forlag 2015 ISBN 978-82-7886-282-7

Peter Samdal
Mario Balotelli forklarer Europa
168 sidor, inb., ill.
Oslo: Libretto forlag 2015
ISBN 978-82-7886-282-7

Mario Balotelli forklarer Europa är Peder Samdals första bok. Till vardags är han redaktör för den nätbaserade, norska idrottstidskriften och -förlaget Olympiastadion (http://olympiastadion.no). Här utkommer ungefär 5-10 nya artiklar och texter varje månad. Sport är den gemensamma nämnaren (eller kanske snarare mäns sport) i de texter som publiceras som kan vara av journalistisk men också mer poetisk karaktär.

Uppdraget som Samdal har företagit sig i Mario Balotelli forklarer Europa är att via fotbollsklubbar och fotbollsspelare förstå Europas idrottsliga och samhälleliga förändringar de senaste 20-30 åren. Bakgrunden är att ”[f]otballen er blitt et bilde på det nya Europa og et viktig verktøy for integrering.” Det är på många sätt ett intressant grepp där berättelserna får bäring i svarta pengar och mutor, rasifierande strukturer, depression och välfärdssamhällets inverkan på människans strävan efter att jobba hårt för en målsättning. Den kanske enskilt viktigaste händelsen för fotbollens förändring i mer modern tid, den så kallade ”Bosman-domen” behandlas också. Boken är en populärhistorisk skildring som riktar sig till en fotbollsintresserad allmänhet. Det är utifrån dessa premisser jag läst boken och jag har således lagt krav om källhänvisning, teoretisk analysapparat och övrig vetenskaplig stringens åt sidan.

Texten inleds med en berättelse om Mesut Özil som exempel på ”det nya Tyskland” både på och utanför fotbollsplanen. Därefter följer elva kapitel om olika fotbollsspelare och/eller klubbar som på olika sätt fångat författarens intresse varigenom analyser av samtidens idrott och kultur genomförs. Många gånger bjuds läsaren på underhållande berättelser vilket höjer läsupplevelsen. Samtidigt är det på många sätt en omöjlig uppgift att lösa, den som Samdal ger sig in i. Men de cirka 170 sidorna gestaltar ändå ett uttryck för de förändringar som skett vilket måste ses som en bedrift i sig. Urval och avgränsningar är av yttersta betydelse. EU:s historia, från första världskriget till idag avhandlas på 1,5 sida. Likväl lyckas författaren forma en begriplig berättelse vilket är beundransvärt.

Mest gripande finner jag kapitlet om gruvarbetarlaget Shakhtar Donetsk. Stora delar av kapitlet bygger på intervjuer med ukrainska feriearbetare som författaren själv genomfört. Bortsett från att hela denna berättelse bara innefattar män så bildar korruptionen och kampen för demokrati en central nerv åt texten här. Det handlar om klasskamp och etniska spänningar där den ytliga rivaliteten mellan Shakhtar Donetsk och Dynamo Kiev får en så mycket djupare laddning. Jag gillar också att gruvan å ena sidan blir en slags symbol för rikedom och välfärd och, å andra sidan, är platsen för luftlöst mörker.

Idrotten, som integrationsarena, bär på en del osannolika solskenshistorier. Balotelli är en, Ibrahimović en annan. I ett kapitel får läsaren möta Ibrahim Affelay, vars familj flyttade till Holland efter att fadern fått jobb där. Men när Affelay endast var nio år gammal dog fadern plötsligt. Modern blev ensam med fem barn. Vad skulle de göra? Modern hade inte arbetat och bar dessutom hijab, något som väckte misstänksamhet bland många holländska arbetsgivare. Ett år efter faderns död knackade en man från fotbollsklubben PSV Eindhoven på dörren och ville att Affelay skulle provspela för dem. Debuten gjordes åtta år senare och Affelay hamnade sedan i FC Barcelona och vann där bland annat UEFA:s Champions League. Långt ifrån alla som får ett par gratis fotbollsskor, som Affelay fick, möter sådana framtidsutsikter.

Berättelsen om hur Kosovare Asllani föddes på en flyktingförläggning i Kristianstad och sedan blev landslagsspelare och fotbollsproffs får inte ett eget kapitel utan placeras i ett avsnitt under rubriken ”Den vakre Zlatan” och avklaras på lite mer än en sida.

En annan fascinerande berättelse som Samdal gestaltar är hur Sif Kalvø blev Norges första proffs i Italien och hur hon 1975 gjorde landslagsdebut. Norge hade inget fotbollslandslag för kvinnor vid denna tid utan erbjudandet kom istället från Italien. Kalvø saknade dock italienskt medborgarskap och ställde sig frågande till hur en landslagsdebut skulle kunna ske på dessa grunder. Italienarna hade emellertid kalkylerat med att Kalvø skulle väcka denna fråga och föreslog en pragmatisk lösning. Sif Kalvø skulle skrivas om till Silvana Kalvoa och så skulle hon kunna spela landslagsfotboll ”undercover” för Italien.

Denna berättelse säger, tillsammans med de andra i boken, sammantaget en hel del om de förändringar som den moderna fotbollen och delvis också Europa genomgått under senare år. Fotbollen är mer än ”bara” fotboll. Regler, ekonomi och organisation har förändrats och detta ämne är förmodligen inte uttömt än. Än har vi förmodligen inte läst den sista boken om fotbollsspelande män där ett och annat avsnitt eller kapitel också behandlar kvinnors fotbollsspel. Och det är väl nånstans här som läsningen av Mario Balotelli forklarer Europa skaver. Boken riskerar att bli ytterligare ett dokument av mytologiseringen av fotbollsspelande män. Enda gången könsstrukturer bärs fram i berättelsen är när kvinnors fotbollsspel behandlas och även om Samdal problematiserar jämförelser mellan kvinnors och mäns fotbollsspel faller texten i sin egen fälla här. Berättelsen om hur Kosovare Asllani föddes på en flyktingförläggning i Kristianstad och sedan blev landslagsspelare och fotbollsproffs får inte ett eget kapitel utan placeras i ett avsnitt under rubriken ”Den vakre Zlatan” och avklaras på lite mer än en sida. Det är tröttsamt men typiskt. Kvinnor har kön men män är könlösa. Kvinnor jämförs med och förminskas gentemot män och manliga normer och utifrån heterosexuella mäns måttstockar. Aslanni blir således inte ett självständigt subjekt utan iscensätts delvis utifrån andra premisser som handlar om vad (heterosexuella) män ser i och hur de bedömer kvinnors idrottande.

En annan synpunkt är att fotboll och idrott kan vara verktyg för integrering men vad författaren egentligen menar med integrering är svävande. Är ekonomisk framgång det som egentligen avses? Så kan boken tolkas. Långt ifrån alla som deltar i idrotten gör fantastiska karriärer och på detta sätt hade boken tjänat på att gestalta mindre ekonomiskt stinna berättelser om vilken betydelse idrott eller fotboll kan få för nyanlända människor. Idrotten och fotbollen som denna förenande kraft har blivit än viktigare med den senaste tidens händelseutveckling i världen. Berättelser om människor på flykt undan krig, svält och fattigdom som finner en mening och ett mål med livet via idrotten, dess glädje och gemenskap, kan göras minst lika intressanta och läsvärda utan att huvudpersonerna är kända idrottsprofiler. Detta skulle fungera minst lika fascinerande som gestaltning av integreringsverktyget idrott. Det finns alltså fler än Balotelli som kan förklara Europa.

Copyright © Daniel Alsarve 2016

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message