Träna och supa till helgen:
Om föreningsidrott, socialt kapital och alkohol i unga vuxnas liv

Mats Trondman
Idrottsvetenskap, Malmö högskola




In general, then, it follows that the more people you know,
and the more you share a common outlook with them,
the richer you are in social capital. This, in a nutshell, is the thesis.

From most of the social capital literature, there shines a warm glow.
Social capital’s “dark side”, by contrast, remains largely unknown terrain.

John Field


Idrotten och alkoholen

Idrott och alkohol[1] hör inte ihop. Bruk av alkohol sänker tränings- och prestationsförmågan (Andrén-Sandberg 1994, 2004). Idrottsrörelsen är därtill en socialisationsmiljö som enligt egna mål skall bedrivas ”så att den utvecklar människor positivt såväl fysiskt och psykiskt som socialt och kulturellt” (Bengtsson, 2005, s.7).[2] Det innebär att idrotten skall verka för att senarelägga ungdomars alkoholdebut och minska deras alkoholkonsumtion (ibid). Oavsett om vi argumenterar för en idrott för idrottens egen skull eller för en idrott som också skall vara ett medel för att hantera bredare samhällsuppgifter, så hör alkohol och idrott inte ihop. Eftersom idrott och alkohol av fysiologiska och idrottspolitiska skäl bör vara repellerande poler i idrottande ungdomars liv skall jag intressera mig för i vilken utsträckning så faktiskt är fallet. Vad som i denna studie avses med just idrott, alkohol och ungdomar och relationerna dem emellan skall jag strax återkomma till.

Ett historisk nedslag

Intresset för förhållandet mellan alkohol och idrott är inte nytt. I artikeln ”Alkoholen och den svenska fotbollens historia” redogör idrottshistorikern Torbjörn Andersson (2005) för relationen mellan svensk fotboll och alkohol under de senaste dryga hundra åren. Från den stund sporten expanderade till arbetarklassen ”uppstod”, skriver han, ”problemet med ett folkligt superi bland både spelare och den hastigt växande publiken” (ibid, s.16). Tidigt tog dock fotbollsrörelsen intryck av det framväxande och i folkrörelserna baserade skötsamhetsidealet. Och så blev fotbollen redan i sin folkliga tillblivelse en miljö präglad av debatter om idrott, festande och supande. Vid 1930-talets slut samarbetade fotbollsrörelsen med en rad andra aktörer i avsikt att inpränta skötsamhet hos de unga spelarna. Inte minst handlade det om att få bukt på ungdomens drickande. Parallellt förändrades också bilden av fotboll, som alltmer uppfattades som en seriös aktivitet. Prestationer på plan och skötsamhet utanför plan hörde inte samman med alkohol. Följden blev att drickandet inom fotbollen minskade. Fotbollsrörelsens delaktighet i kampen mot ungdomsfylleri kom dessutom att göra idrottsrörelsen mer betrodd som ungdomsuppfostrare. En av Anderssons slutsatser är att medan idrottens elitskikt ”överlag blivit alltmer professionella och skötsamma” så har ”vissa publikgrupper” – en ”alltmer självständig supporterkultur” – utgjort ett större problem (ibid). Mot bakgrund av en alltmer liberal alkoholpolitik ”verkar det”, fortsätter han, ”som om de riktigt stora debatterna runt alkohol och idrott är förbi” (ibid). Jag är inte säker på att så är fallet. Ty bortsett från en alltmer professionaliserad elit (där idrott och alkohol inte hör samman av prestationsskäl) och en stark supporterkultur (där idrott och alkohol ofta hör samman av upplevelseskäl) har vi en stor grupp ungdomar som har föreningsidrott som fritidsintresse. Av just detta skäl är det av vikt att fokusera relationen mellan just ungdom, idrott och alkohol i bredare bemärkelse än elitidrott och supporterkultur. Just detta är denna studies avsikt.

Forskningsprojektet Unga vuxna

Till min hjälp tar jag ett empiriskt material från forskningsprojektet Unga vuxna.[3] I detta projekt ingår bland annat en enkätstudie till ett urval av 1050 gymnasieelever i trettio små- och medelstora kommuner i sydöstra Sverige. Eleverna går sista året på något av gymnasieskolans 17 nationella program och är följaktligen, med några få undantag, 18 år gamla. Populationen utgörs av 5 700 elever. Urvalet på drygt var femte elev rymmer således inte ungdomar från storstad, storstadsförort och glesbygd. Inte heller ryms ungdomar från Individuellt program.[4] En del av enkätfrågorna berörde olika aspekter av ungdomarnas livsvillkor, idrottande och alkoholvanor. Det är av vikt att påpeka att det empiriska materialet är från 2000, det vill säga från en tidpunkt då egenimporten av alkohol ännu var påtagligt begränsad. När jag hädanefter använder bestämningen unga vuxna är det endast 18-åringarna i den ovan bestämda population som avses.

Vägledande frågor, konstruktioner och avgränsning

Denna studie vägleds av två frågor. Hur ser alkoholvanorna ut bland idrottande och idrottsintresserade unga vuxna? Och: varför ser dessa unga vuxnas alkoholvanor ut som de gör? För att kunna besvara den första frågan är det nödvändigt att bestämma vad som avses med kategorierna ”alkoholvanor”, ”idrottande” och ”idrottsintresserad”. Detta sker genom ett konstruktionsarbete i två steg. I det första steget definieras alkoholvanor i termer av sex undersökningsområden. I det andra definieras ungdomars idrottande och idrottsintresse med fyra bestämningar. Dessa båda konstruktioner kommer sedan att operationaliseras med hjälp av variabler från den ovan nämnda enkätstudien. Relationerna mellan konstruktionerna bestämmer den empiriska analysens innehåll, det vill säga den analys som ligger till grund för svaren på de två vägledande frågorna.

Förtydligandet av innebörden i studiens andra fråga får vänta till artikelns avslutande del. Intresset riktas då mot en vidare förståelse av relationen mellan idrott och alkohol i unga vuxnas liv.

Alkoholvanor

Unga vuxnas alkoholvanor avser följande sex undersökningsområden, vilka vart och ett preciseras med en fråga.

  1. Andelen absolutister: hur stor andel unga vuxna dricker inte alkohol?
  2. Alkoholkonsumtionens funktion: varför dricker unga vuxna alkohol enligt sin egen självförståelse?
  3. Alkoholkonsumtionens omfattning: hur ofta dricker unga vuxna vin, starköl, starksprit och hembränd sprit?
  4. Alkoholkonsumtionens mängd: hur mycket alkohol (vin, starköl och starksprit) dricker unga vuxna när de går på fest?
  5. Alkoholkonsumtionens avsikt: i vilken utsträckning dricker unga vuxna i avsikt att bli berusade?
  6. Alkoholkonsumtionens konsekvens: i vilken utsträckning dricker unga vuxna så stora mängder alkohol att de inte kan ta hand om sig själva?

Unga vuxnas idrottande och idrottsintresse

För vart och ett av undersökningsområdena ovan prövas fyra olika bestämningar av unga vuxnas idrottande och idrottsintresse. Varje bestämning är så konstruerad att jämförelser kan göras mellan olika kategorier av idrottande unga vuxna avseende just alkoholvanor. Av bestämningarna framgår att idrottande avser idrottande i föreningsregi. Den fjärde bestämningen, idrottsintressets bredd, rymmer dock fler aspekter av idrott än just föreningsidrottsutövande. 

Föreningsidrott: en jämförelse mellan tre kategorier av unga vuxna med avseende på om de föreningsidrottar eller inte.

  • Fortsättare avser unga vuxna som föreningsidrottat under hela barn- och ungdomstiden och som fortfarande gör det vid 18-års ålder.
  • Avhoppare avser unga vuxna som under barn- och ungdomstiden har föreningsidrottat men som före 18-årsålder slutat.
  • Utanförstående avser unga vuxna som under barn- och ungdomstiden aldrig föreningsidrottat.[5]

Föreningsidrottandets träningsmängd: en jämförelse mellan olika kategorier av unga vuxna med avseende på hur ofta de tränar/tävlar i föreningsregi.

  • Elittränar avser de unga vuxna som anger att de tränar/tävlar varje dag eller nästan varje dag. Det betyder inte att de nödvändigtvis är idrottare på elitnivå, endast att de har en träningsmängd som motsvarar elitnivå.[6]
  • Fritidstränar avser de som tränar/tävlar ungefär en gång i veckan.
  • Nolltränar avser de som svarar att de aldrig tränar/tävlar i föreningsregi.

Idrottande i lag eller individuellt: en jämförelse mellan tre kategorier avseende om de idrottar i lagidrotter, individuella idrotter eller bådadera.

  • Lagidrott avser unga vuxna som endast håller på med en eller flera lagidrotter, till exempel fotboll.
  • Individuell idrott avser unga vuxna som endast håller på med individuella idrotter, till exempel tennis.
  • Lagidrott och individuell idrott avser unga vuxna som både håller på med lagidrott och individuell idrott.

Idrottsintressets bredd: en jämförelse mellan tre kategorier av idrottskonsumenter med avseende på hur omfattande idrottsintresse de har. Avsikten med denna kategorisering är att definiera idrott och idrottsintresse i bredare termer än olika kategoriseringar av fysiska aktiviteter. För att fastställa breddens vidd används tolv 12 indikatorer.

  • att träna/tävla minst en gång per vecka
  • att vara medlem i minst en idrottsförening
  • att spontanidrotta/motionera minst en gång per vecka
  • att titta på sportprogram på TV minst tre gånger per vecka
  • att läsa sportsidor varje gång man läser en dagstidning
  • att läsa idrottstidning/tidskrift minst en gång per vecka
  • att tippa och/eller spela på trav minst en gång per månad
  • att se sportevenemang/tävlingar ’live’ minst en gång per vecka
  • att kostnader för idrottsutrustning är en av de tre största kostnaderna i den unge vuxens egen ekonomi
  • att instämma helt och hållet i påståendet att det är bättre att se ”sportig” ut än ”kulturell”
  • att helt och hållet instämma i påståendet att det egna idrottsintresset är av högsta betydelse i det egna livet
  • att helt och hållet instämma i att idrottsutövning har hög status bland vänner och bekanta
    • Storkonsumenter avser unga vuxna som uppfyller minst nio indikatorer.
    • Medelkonsumenter avser de som uppfyller 4-5 indikatorer.
    • Nollkonsumenter avser följaktligen de som inte uppfyller någon av de tolv indikatorerna.

Den empiriska analysen är så konstruerad att de olika kategorier som bestämningarna ovan empiriskt definierar relateras till de sex ovan redovisade undersökningsområdena avseende alkoholvanor. Följaktligen är komparation den empiriska analysens metod.

Avgränsning

Studien Unga vuxna rymmer inga frågor om unga vuxnas alkoholvanor innanför föreningsidrotten. Med detta avses frågor om bruk av alkohol i samband med aktiviteter som sker i idrottsrörelsens regi, till exempel i samband med träningar, resor, turneringar, matcher och fester. Studien avser endast idrottandes och idrottsintresserades alkoholvanor utanför föreningsidrotten. Med andra ord intresserar jag mig för relationen mellan att vara idrottskonsument och att vara alkoholkonsument. Det innebär inte, hur motsägelsefullt det än kan låta, att kunskapsintresset endast avser relationen mellan idrott och alkohol utanför idrottsrörelsen. Det betyder bara att jag inte studerar unga vuxnas alkoholvanor i föreningsregi. Frågan om relationen mellan idrott och alkohol bland unga vuxna kvarstår som en avgörande fråga för idrottsrörelsen. Det är emellertid av avgörande betydelse att skilja idrottsrörelsens direkta ansvar för vad som händer i den egna verksamheten från ett ansvar för vad ungdomar, medlemmar eller inte, gör i sina liv utanför idrotten. Men därmed är frågan om idrottsrörelsens bredare ansvar inte borttrollad. Med insikter i alkoholens negativa inflytande på kroppens prestationsförmåga och idrottspolitiska mål följer ett uppdrag som oundvikligt sträcker sig utanför de aktiviteter som sker i föreningarnas regi. Just därför är det av stor vikt för idrottsrörelsen att intressera sig för det fenomen som denna studie avgränsar: relationen mellan att vara idrottskonsument och att vara alkoholkonsument.

Unga vuxnas alkoholvanor, idrottande och idrottsintresse

Nedan följer den empiriska redovisningen. Dispositionen struktureras av de sex undersökningsområden som definierar unga vuxna alkoholvanor, vilka vart och ett relateras till de fyra bestämningarna av idrottandet/idrottsintresset.

Absolutister

Min bestämning av alkoholvanor tog sin början med frågan om i vilken utsträckning unga vuxna är absolutister. 7 procent av dem svarade att de aldrig dricker alkohol. Följaktligen är 93 procent alkoholkonsumenter. 

Föreningsidrott Fortsättare: 5 procent
Avhoppare: 7 procent
Utanförstående: 8 procent
Föreningsidrottandets träningsmängd Elittränar: 4 procent
Fritidstränar: 6 procent
Nolltränar: 8 procent
Typ av föreningsidrott Lagidrott: 5 procent
Individuell idrott: 7 procent
Lagidrott och individuell idrott: 5 procent
Idrottsintressets bredd Storkonsumenter: 2 procent
Medelkonsumenter: 10 procent
Nollkonsumenter: 7 procent


De som är storkonsumenter av idrott liksom de som är fortsättare och elittränar är i något mindre utsträckning absolutister än de som har ett mindre idrottsintresse, hoppat av eller aldrig varit med i föreningsidrotten och tränar mindre eller inte alls. De som lagidrottar är därtill i något mindre utsträckning absolutister än de som enbart utövar individuell idrott. Den genomgående tendensen är att ju mer unga vuxna idrottar och ju bredare idrottsintresse de har, ju mindre andel av dem anger att de är absolutister. Den totala avhållsamheten från alkohol är således något vanligare bland unga vuxna som står utanför idrotten eller idrottar i mindre utsträckning. Ett omfattande idrottande och ett brett idrottsintresse är följaktligen inte relaterat till en högre andel absolutister. Det omvända är snarare vara fallet.

Alkoholkonsumtionens funktion

I stort sett alla unga vuxna (97 procent) instämmer helt eller delvis i påståendet att det är möjligt att göra saker när man druckit alkohol som man annars inte skulle göra. Drygt sex av tio instämmer helt och hållet i samma påstående. En för alkoholkonsumtionen avgörande funktion är således att försätta sig i tillstånd som möjliggör handlingar som unga vuxna inte skulle göra i nyktert tillstånd. Nedan redovisas andelen unga vuxna som instämmer helt i att man dricker alkohol av denna anledning. 

Föreningsidrott Fortsättare: 61 procent
Avhoppare: 67 procent
Utanförstående: 56 procent
Föreningsidrottandets träningsmängd Elittränar: 69 procent
Fritidstränar: 59 procent
Nolltränar: 62 procent
Typ av föreningsidrott Lagidrott: 64 procent
Individuell idrott: 61 procent
Lagidrott och individuell idrott: 60 procent
Idrottsintressets bredd Storkonsumenter: 72 procent
Medelkonsumenter: 59 procent
Nollkonsumenter: 64 procent


Tre av de fyra idrottsbestämningarna uppvisar samma tendens. De som i termer av mängd elittränar instämmer i större utsträckning i den aktuella funktionen än de som tränar i mindre mängd eller inte alls. Lagidrottare instämmer i något större utsträckning än de som utövar individuell idrott eller bådadera. När det gäller föreningsidrott framgår att avhoppare i något större andel än fortsättare instämmer i funktionen. Det tydligaste instämmandet hittar vi bland storkonsumenter och de som elittränar. Följaktligen är det unga vuxna som tränar mest och har störst idrottsintresse som oftast instämmer i att alkoholkonsumtion möjliggör handlingar de inte skulle gjort i  nyktert tillstånd.

Alkoholkonsumtionens omfattning

Med alkoholkonsumtionens omfattning avses hur ofta unga vuxna dricker vin, starköl, starksprit och hembränd sprit. Procentandelarna avser andelen unga vuxna som dricker dessa alkoholsorter en gång per vecka eller oftare. Starköl dominerar unga vuxnas alkoholkonsumtion i termer av omfattning. Drygt var femte ung vuxen (22 procent) dricker starköl minst en gång per vecka. Därefter följer starktsprit 12 procent, vin, 10 procent, och hembränd sprit, 8 procent.

Föreningsidrott

Fortsättare: vin, 7 procent, starköl, 21 procent, starksprit, 10 procent, och hembrändsprit, 7 procent

Avhoppare: vin, 10 procent, starköl, 17 procent, starksprit, 10 procent, och hembränd sprit, 5 procent
Utanförstående: vin, 12 procent, starköl, 20 procent, starksprit, 11 procent, och hembränt 8 procent
Föreningsidrottandets träningsmängd

Elittränar: vin, 8 procent, starköl, 29 procent, starksprit, 15 procent, och hembränd sprit, 10 procent

Fritidstränar: vin, 10 procent, starköl, 20 procent, starksprit, 11 procent, och hembränd starksprit, 7 procent
Nolltränar: vin, 10 procent, starköl, 21 procent, starksprit, 11 procent, och hembränd sprit, 7 procent
Typ av föreningsidrott Lagidrott: vin, 7 procent, starköl, 31 procent, starksprit, 14 procent, och hembränd sprit, 11 procent
Individuell idrott: vin, 11 procent, starköl, 12 procent, starksprit, 9 procent, och hembränd sprit, 5 procent
Lagidrott och individuell idrott: vin, 8 procent, starköl, 29 procent, starksprit, 15 procent, och hembränd sprit, 6 procent
Idrottsintressets bredd Storkonsumenter: vin, 6 procent, starköl, 49 procent, starksprit, 23 procent, och hembränd sprit, 23 procent
Medelkonsumenter: vin, 11 procent, starköl, 14 procent, starksprit, 8 procent, och hembränd sprit, 4 procent
Nollkonsumenter: vin, 11 procent, starköl, 21 procent, starksprit, 12 procent, och hembränd sprit, 6 procent


En jämförelse mellan fortsättare, avhoppare och utanförstående visar överlag på en likartad konsumtion i termer av omfattning. De som elittränar dricker, bortsett vin, i något större omfattning än de som tränar mindre mängder. De som utövar lagidrott dricker i större omfattning än de som ägnar sig åt individuella idrotter. Också detta bortsett vin. Den mest påtagliga konsumtionen av starköl, starksprit och hembränd sprit finner vi hos idrottens storkonsumenter. Dessa har i jämförelse med hela gruppen unga vuxna mycket höga andelar: starköl (49 procent), starksprit (23 procent) och hembränd sprit (23 procent). Motsvarande andelar för hela urvalet av unga vuxna är 22, 12 och 8 procent. Också de som elittränar dricker starköl, starksprit och hembränd sprit i större omfattning än hela populationen av unga vuxna. Skillnaderna är här dock inte särskilt stora. Tendensen är således att idrottande och idrottsintresse inte impregnerar unga vuxna mot omfattande alkoholkonsumtion. Det tycks snarare vara tvärtom. Ju mer de tränar, och framförallt, ju bredare idrottsintresse de har, i ju större omfattning dricker de starköl, starksprit och hembränd sprit.

Alkoholkonsumtionens mängd

87 procent av unga vuxna anger att de dricker alkohol när de går på fest. 10 procent svarar att de inte dricker alkohol vid sådana tillfällen. 3 procent säger sig aldrig gå fest. Att gå på fest är således i knappt nio av tio tillfällen förbundet med att konsumera alkohol. Med alkoholkonsumtionens mängd avses hur mycket alkohol unga vuxna dricker i samband med att de går på fest. Mängden operationaliseras med fyra exempel: en flaska vin, 4-6 starköl, 35 cl starksprit och ”en än större mängd än så”. Det senare avser betydligt större mängder av de olika sorterna än de just nämnda. De fyra vanligaste svaren är två flaskor vin, 10-15 starköl, 36-70 cl starksprit och 70 cl starksprit eller mer. I hela urvalet unga vuxna är 4-6 starköl det vanligaste alternativet (23 procent) följt av en flaska vin (18 procent). 13 procent anger att de dricker 35 cl starksprit och 17 procent att de har en än större konsumtion.

Föreningsidrott

Fortsättare: en flaska vin, 20 procent, 4-6 starköl, 25 procent, 35 cl starksprit, 14 procent, och en än större mängd, 17 procent

Avhoppare: en flaska vin, 17 procent, 4-6 starköl, 25 procent, 35 cl starksprit, 12 procent, och en än större mängd, 13 procent
Utanförstående: en flaska vin, 21 procent, 4-6 starköl, 16 procent, 35 cl starksprit, 6 procent, och en än större mängd, 14 procent
Föreningsidrottandets träningsmängd

Elittränar: en flaska vin, 17 procent, 4-6 starköl, 28 procent, 35 cl starksprit, 14 procent, och en än större mängd, 26 procent

Fritidstränar: en flaska vin, 24 procent, 4-6 starköl, 21 procent, 35 cl starksprit, 13 procent, och en än större mängd, 14 procent
Nolltränar: en flaska vin, 17 procent, 4-6 starköl, 24 procent, 35 cl starksprit, 11 procent, och en än större mängd, 14 procent
Typ av föreningsidrott Lagidrott: en flaska vin, 14 procent, 4-6 starköl, 26 procent, 35 cl starksprit, 19 procent, och en än större mängd, 26 procent
Individuell idrott: en flaska vin, 24 procent, 4-6 starköl, 21 procent, 35 cl starksprit, 10 procent, och en än större mängd, 10 procent
Lagidrott och individuell idrott: en flaska vin, 21 procent, 4-6 starköl, 24 procent, 35 cl starksprit, 17 procent, och en än större mängd, 21 procent
Idrottsintressets bredd Storkonsumenter: en flaska vin, 4 procent, 4-6 starköl, 34 procent, 35 cl starksprit, 17 procent, och en än större mängd, 34 procent
Medelkonsumenter: en flaska vin, 26 procent, 4-6 starköl, 15 procent, 35 cl starksprit, 12 procent, och en än större mängd, 13 procent
Nollkonsumenter: en flaska vin, 13 procent, 4-6 starköl, 23 procent, 35 cl starksprit, 10 procent, och en än större mängd, 12 procent


Fortsättare dricker över lag större mängder än avhoppare och utanförstående. Två undantag dock: utanförstående dricker vin och avhoppare dricker starköl på i stort samma mängdnivå som fortsättare. I stort gäller samma tendens de som i termer av träningsmängd elittränar i jämförelse med dem som fritids- och nolltränar. De som elittränar dricker större mängder starköl och starksprit i samband med fest. Särskilt intressant är att 26 procent av de som elittränar anger svarsalternativet ”en än större mängd”, vilket kan jämföras med de som fritidstränar (14 procent) och de som inte tränar alls (14 procent). De som lagidrottar har höga andelar avseende samtliga fyra alternativ. I stora drag ligger de på ungefär samma nivå som de som i termer av mängd elittränar. Bortsett vinkonsumtion har de som är involverade i individuella idrotter lägre andelar. Särskilt gäller det starksprit och konsumtion av de riktigt stora mängderna. De största andelarna återfinner vi åter hos storkonsumenterna: 4-6 starköl (34 procent), 35 cl starksprit (17 procent) och ”en än större mängd” (35 procent). Vin däremot dricks i betydligt mindre utsträckning av storkonsumenterna (4 procent). Således förstärks den genomgående tendensen i de föregående undersökningsområdena. Idrottande och idrottsintresse, särskilt i termer av träningsmängd och i synnerhet i termer idrottsintressets bredd, är påtagligt förknippat med en större alkoholkonsumtion i samband med fester. Detsamma gäller utövare av lagidrott i relation till utövare av individuella idrotter.

Alkoholkonsumtionens avsikt

Med avsikt avses huruvida unga vuxna dricker alkohol för att bli berusade. Konsumtionens avsikt operationaliseras med de unga vuxna som valt alternativet ’ja, absolut’ som svar på frågan om de dricker alkohol i avsikt att bli ”fulla”. 40 procent av unga vuxna väljer detta svarsalternativ. 20 procent ger det helt motsatta svaret, nämligen att de i stort sett aldrig dricker i avsikt att bli berusade.[7]

Föreningsidrott Fortsättare: 42 procent
Avhoppare: 38 procent
Utanförstående: 26 procent
Föreningsidrottandets träningsmängd Elittränar: 48 procent
Fritidstränar: 41 procent
Nolltränar: 36 procent
Typ av föreningsidrott Lagidrott: 51 procent
Individuell idrott: 38 procent
Lagidrott och individuell idrott: 45 procent
Idrottsintressets bredd Storkonsumenter: 59 procent
Medelkonsumenter: 39 procent
Nollkonsumenter: 38 procent


Andelen fortsättare som dricker för att bli berusade är större än avhoppare och utanförstående. Skillnaden mellan fortsättare och utanförstående är påtaglig. De som i termer av träningsmängd elittränar uppvisar högre andelar än de som fritids- och nolltränar. Detsamma gäller storkonsumenter av idrott i relation till medel- och nollkonsumenter. Därtill är andelarna högre hos de som elittränar jämfört med kategorin som föreningsidrottar. Storkonsumenterna har i sin tur än högre andelar än de som elittränar. Medan föreningsidrottare dricker i avsikt att bli fulla i ungefär samma utsträckning som hela gruppen unga vuxna, så ligger de som elittränar och är storkonsumenter, särskilt de senare, på betydligt högre procentnivåer. Lagidrottare dricker oftare än de som ägnar sig åt individuella idrotter för att bli berusade. De som sysslar med både lagidrott och individuell idrott intar härvidlag en mellanställning. Det empiriska utfallet avseende alkoholkonsumtionens avsikter förstärker ytterligare bilden från de föregående fyra undersökningsområdena. Föreningsidrottande och idrottsintresse är inte endast förknippat med en något lägre andel absolutister, en större andel som dricker för att göra saker de annars inte skulle göra och större andelar som dricker oftare och större mängder (i samband med fest). Föreningsidrottande och idrottsintresse är också relaterat till att i större utsträckning ange att man dricker i avsikt att bli full. Det senare gäller särskilt de som tränar ofta och har ett brett idrottsintresse. Det gäller också i större utsträckning de som utövar lagidrott än de som ägnar sig åt individuella idrotter.

Alkoholkonsumtionens konsekvens

Hälften av studiens unga vuxna anger att de vid minst ett tillfälle varit så alkoholpåverkade att de inte har kunnat ta hand om sig själva. 4 procent anger att det skett vid tio eller fler tillfällen. Med alkoholkonsumtionens konsekvens avses här unga vuxna som vid ”ett till fyra tillfällen” respektive vid ”fem tillfällen eller fler” inte kunnat ta hand om sig själv till följd av alkoholkonsumtion. 42 procent av studiens unga vuxna anger ett till fyra tillfällen. 8 procent anger fem tillfällen eller fler.

Föreningsidrott Fortsättare: 1-4 tillfällen, 43 procent, och fem tillfällen eller fler, 6 procent
Avhoppare: 1-4 tillfällen, 42 procent, och fem tillfällen eller fler, 10 procent
Utanförstående: 1-4 tillfällen, 35 procent, och fem tillfällen eller fler, 4 procent
Föreningsidrottandets träningsmängd Elittränar: 1-4 tillfällen, 45 procent, och fem tillfällen eller fler, 8 procent
Fritidstränar: 1-4 tillfällen, 48 procent, och fem tillfällen eller fler, 5 procent
Nolltränar: 1-4 tillfällen, 39 procent, och fem tillfällen eller fler, 8 procent
Typ av föreningsidrott Lagidrott: 1-4 tillfällen, 50 procent, och fem tillfällen eller fler, 10 procent
Individuell idrott: 1-4 tillfällen, 39 procent, och vid fem tillfällen eller fler, 5 procent
Lagidrott och individuell idrott: 1-4 tillfällen, 45 procent, och vid fem tillfällen eller fler, 3 procent
Idrottsintressets bredd Storkonsumenter: 1-4 tillfällen, 54 procent, och fem tillfällen eller fler, 9 procent
Medelkonsumenter: 1-4 tillfällen, 44 procent, och fem tillfällen eller fler, 5 procent
Nollkonsumenter: 1-4 tillfällen, 43 procent, och fem tillfällen eller fler, 6 procent


Andelen föreningsidrottare som inte kunnat ta hand om sig själva till följd av berusning vid ett till fyra tillfällen är större än andelen avhoppare och utanförstående. Skillnaden mellan fortsättare och avhoppare är dock i stort försumbar. De som fritidstränar har en något högre andel än de som elittränar och nolltränar. De som elittränar har dock en högre andel än de som nolltränar. Storkonsumenter har högre andelar än medel- och nollkonsumenter. Storkonsumenter uppvisar, precis som i samtliga föregående undersökningsområden som bestämmer unga vuxnas alkoholvanor, den högsta andelen av alla kategorier.

När det gäller att inte ha kunnat ta hand om sig själv vid fem tillfällen eller fler är andelsskillnaderna inte särskilt stora. Här har avhoppare högre andel än fortsättare följda av utanförstående. I termer av föreningsidrottandets träningsmängd har de som elittränar och nolltränar högst andelar. När det gäller idrottsintressets bredd dominerar storkonsumenterna följda av noll- och medelkonsumenter. Lagidrottare har högre andelar än både de som idrottar individuellt och gör bådadera. Detta gäller både vid en till fyra tillfällen och vid fem tillfällen eller fler. Sammantaget har de som lagidrottar och är storkonsumenter högst andelar.

Bilden av alkoholkonsumtionens konsekvenser är i vissa avseenden något mer mångtydig än de bilder som framträtt i de föregående fem undersökningsområdena. Ett återkommande mönster är dock storkonsumenternas höga andelar avseende samtliga fem hittills redovisade undersökningsområden. De är därför förväntat att unga vuxna i denna kategori också i störst utsträckning varit så alkoholpåverkade att de inte kunnat ta hands om sig själv. Eftersom de som föreningsidrottare och de som elittränar (i termer av träningsmängd) inte på något sätt markant avviker från de andra kategorierna i respektive bestämning av idrottande/idrottsintresse är det rimligt att göra bedömningen att utfallet avseende alkoholkonsumtionens konsekvenser inte på något sätt försvagar tendenserna i de tidigare fem redovisade undersökningsområdena.

Empiriska tendenser

Det empiriska utfallet i de sex undersökningsområden som indikerar olika aspekter av föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxnas alkoholvanor går stick i stäv med de två konstaterande som inledde denna studie. Att idrott och alkohol av fysiologiska och idrottspolitiska skäl bör utgöra repellerande poler. Vid 2000-talets början hänger otvetydigt idrott och alkohol i hög grad ihop under unga vuxnas fritid. Sammantaget är tendenserna tydliga. Studiens idrottande unga vuxna, i huvudsak de som idrottar i stor omfattning och har ett brett idrottsintresse, tenderar både jämfört med unga vuxna generellt och med andra kategorier inom varje bestämning av idrottande/idrottsintresse…

  1. att mindre i mindre utsträckning vara absolutister
  2. att oftare dricka för att göra saker de i nyktert tillstånd inte skulle gjort
  3. att oftare dricka alkohol
  4. att dricka större mängder alkohol i samband med fest
  5. att i större utsträckning dricka i avsikt att bli berusade
  6. att i större utsträckning (men bilden är här mer sammansatt och komplex) dricka så att de till följd av berusning inte kan ta hand om sig själva

Vi finner därtill, med få undantag, ett slags tripp-trapp-trull-effekt. Fortsättare dricker till exempel något mer i samband med fest än hela urvalet av unga vuxna. De som elittränar dricker större mängder starköl och starksprit och anger svarsalternativet ’än mer än så’ oftare än fortsättare. Storkonsumenter dricker än mer än de som elittränar. Därtill står lagidrottande unga vuxna närmare de som i termer av träningsmängd elittränar och brett storkonsumerar idrott än de som sysslar med individuell idrott. Följaktligen är det möjligt att avseende unga vuxnas föreningsidrottande/idrottsintresse och alkoholkonsumtion formulera tre empiriska tendenser:

  1. föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxnas alkoholkonsumtion är genomgående mer omfattande än i hela populationen unga vuxna
  2. föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxna tenderar överlag att ha mer omfattande alkoholkonsumtion ju mer de idrottar och, i synnerhet, ju bredare idrottsintresse de har
  3. föreningsidrottande ungdomar som utövar lagidrott har därtill alkoholvanor som är mer omfattande än de som ägnar sig åt individuella idrotter

Dessa tendenser ter sig särskilt intressanta mot bakgrund av den i Sverige långvariga diskussionen om ”föreningslös ungdom”. Inte minst har ungdomsfylleri förknippats med just föreningslös ungdom.[8] Just därför har statlig idrottspolitik sedan 1950-talet med löfte om större ekonomiska medel försökt förmå idrottsrörelsen att nå den föreningslösa ungdomen och verka för nykterhet (Norberg, 2004, s.219-232). Dessa mål, men också andra, ryms även i vår samtida regerings satsning på barn- och ungdomsidrotten, det så kallade Handslaget (Werner, Reinhold, 2004, Åkesson, 2004).

Ett försök till förståelse av relationen mellan idrott och alkohol i unga vuxnas liv

Föreningsidrotten som oavsiktlig katalysatoreffekt

Frågan är nu hur vi skall förstå att de unga vuxna som idrottar mest och har störst idrottsintresse har den mest omfattande alkoholkonsumtionen. Hur skall vi förklara att idrott och alkohol – trots fysiologiska fakta och idrottspolitiska ambitioner – tenderar att vara attraherande krafter? Med den empiri som forskningsprojektet Unga vuxna tillhandahåller kan jag, som inledningsvis påpekades, inte studera alkoholkonsumtion inom idrotten. Bogarve och Andrén-Sandberg har dock i en studie av drygt 2 500 föreningsidrottande ungdomar i åldern 12-19 år funnit att ”mindre än en procent av idrottsungdomarnas alkoholförtäring skedde i anslutning till idrottsutövande” (1996, s.1). Det finns således empiriskt stöd för att ungdomars alkoholkonsumtion, med mycket få undantag, sker utanför föreningsidrotten regi. Följaktligen verkar det inte rimligt att söka en direkt huvudförklaring till idrottandes och idrottsintresserades alkoholvanor i föreningarnas socialisationsmiljöer. Det är i alla fall svårt att tänka sig att föreningsidrottens organisations- och verksamhetsformer liksom idrottsutövandet i sig själv kan förklara de idrottande och idrottsintresserade unga vuxnas omfattande alkoholkonsumtion. Det blir just därför analysens syfte att försöka synliggöra de vidare sammanhang och relationer som gör att vi till slut ser ett så påtagligt tendensiellt samband mellan unga vuxna, idrott och alkohol.

Det skall visa sig – hur motsägelsefullt det än kan låta – att idrotten spelar en viktig roll i dessa sammanhang. Jag kallar denna roll för idrottsmiljöns katalysatoreffekt.[9] En katalysator är nämligen ”något/någon” som enligt Svensk ordbok ”utlöser ett händelseförlopp utan direkt egen inblandning” (1986, s.576). Poängen är således inte att idrotten i sig själv – ren och isolerad – är förklaringen. Förklaringen är snarare, för att skapa en förförståelse om vartåt analysen bär hän, att unga vuxnas föreningsidrottande på en och samma gång är förankrat i, erbjuder, förstärker och utvecklar ett flerdimensionellt socialt kapital. Detta kapital – som innebär en rad positiva saker i unga vuxna liv – bidrar också till – i samspel med bland annat aspekter som ålder och tidens ungdomskulturella tecken – att öka alkolkonsumtionen.

Statsvetaren och policyforskaren Robert D. Putnam, en av många konstruktörer och användare av kapitalbegreppet, studerar i den nu klassiska boken Den fungerande demokratin (1996) något han benämner ”medborgaranda”. Av särskilt intresse är denna andas betydelse för, som boktiteln anger, en fungerande demokrati. Medborgarandan förklaras i Putnams studie av just socialt kapital, vilket i sin tur i stor utsträckning skapas genom medborgarnas deltagande i föreningsliv. Inte minst skapar detta kapital förtroende och tillitsfulla relationer mellan medborgare. På så sätt uppstår ett normsystem som underlättar tillit och samarbete, något som i sin tur får stor betydelse för politik, ekonomi och samhällsutveckling (ibid). ”Med socialt kapital menar vi här”, skriver Putnam, ”inslag i samhällsorganisationen, till exempel förtroende, normer och nätverk, som kan förbättra samhällseffektiviteten genom att underlätta samordnade operationer” (ibid, s.201).

I denna studie avses samma typ av socialt kapital – i synnerhet föreningslivets associationsanda – som Putnam intresserar sig för. Dock fokuseras helt andra effekter än dem Putnam synliggör i Den fungerande demokratin.[10] Nämligen att föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxnas omfattande alkoholvanor – att träna och supa till helgen – är en oavsiktlig konsekvens av deras rikliga tillgång på socialt kapital. Deras omfattande alkoholkonsumtion är i stor utsträckning en följd av att de i hög grad är nöjda med sina liv. De är socialt förankrade i sina närsamhällen, de trivs och umgås ofta och gärna med familj och vänner. De ser framtiden an med tillförsikt och de träffas ofta för att fira denna känslostrukturella[11] integration med vad livet erbjuder dem. Inte minst därför att de ingår i aktiva nätverk med många vänner att vända sig till. De idrottande och idrottsintresserade unga vuxna är med ett annat ordval lokala socialiter. De är minst sagt påtagligt integrerade – också i en festandets känslostrukturella anda. Självklart gäller detta inte alla föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxna. Tendenserna är dock högst påtagliga och med hjälp av begrepp som just katalysatoreffekt, socialt kapital, lokala socialiter och känslostruktur synliggörs en nätverksanda som också rymmer festande och alkohol. Detta är, skall jag försöka visa, en möjlig huvudförklaring till den påtagliga relation mellan idrott och alkohol som ovan i empirisk form synliggjorts.

Lokala socialiter i festandets nätverksanda

För att belägga den ovan skisserade förförståelse av varför idrott och alkohol hör ihop i unga vuxnas liv – trots fysiologiska fakta och idrottspolitiska ambitioner – skall jag nedan redovisa fyra interrelaterade argumentationer. Av utrymmesskäl redovisas inte de empiriska utfallen i procentandelar. Argumentationerna verifieras endast genom att jag i löptexten anger generella empiriska tendenser. Jag konstruerar endast ett snabbskisserat resonemang i avsikt att understryka min tentativa tes rimlighet, nämligen att det är det oavsiktliga utfallet av det sociala kapitalets betydelse som i stor utsträckning förklarar de idrottande och idrottsintresserade lokala socialiternas omfattande alkoholvanor. Med andra ord: att föreningsidrottandets miljö – socialt kapital och nätverksanda – i samverkan med de ungas grundläggande livsvillkor och samtida ungdomskultur verkar som katalysatoreffekt. Resultatet är ett omfattande ”festande”. Jag tror härvidlag att det är alltför svårt att fastställa kausalitetens riktning, det vill säga vad som kommer först i förklaringsordningen och därmed fastställer vad som påverkar vad. Kanske är förklaringskrafter som socialt kapital, livsvillkor och trender inom samtida ungdomskultur helt enkelt olika sidor av samma mynt. Vad vi än ställer för förhoppningar till att fastställa orsakernas ordningsföljd och riktning tillhandahåller inte tvärsnittsstudien Unga vuxna någon sådan möjlighet.[12]

Den första argumentationen avser unga vuxnas samtida livssammanhang i vidare bemärkelse. Jag tänker härvidlag främst på fyra av varandra beroende aspekter av den fria tidens kultur- och intressemönster. För det första att de omfattande alkoholvanorna bland idrottande och idrottsintresserade unga vuxna måste förstås mot bakgrund av omfattande alkoholvanor bland unga vuxna i allmänhet. För det andra att idrott i termer av aktivitetsval, betydelse och status – tillsammans med konsumtion av medier (i vid bemärkelse populärkultur) – är den dominerande fritidsaktiviteten bland unga vuxna. För det tredje tilldelar unga vuxna besök på nöjesställen med kompisar – att gå ut och festa – stor betydelse och status. Det är därtill en mycket liten andel unga vuxna som aldrig går på fest. För det fjärde är att gå ut och festa i mycket hög grad relaterat till att dricka alkohol. Dessa tendenser gäller både pojkar och flickor. De gäller även i hög grad unga vuxna från olika sociala hemmiljöer.[13]

Den andra argumentationen är kort och avser viktiga konsekvenser som följer av de studerade ungdomarnas ålder. Studiens unga vuxna är 18 år. I denna ålder finns till följd av åldersgränser fler nöjesställen att tillgå än för yngre ungdomar. 18-åringar har därtill rätt att köpa alkohol på nöjesställen. Det betyder att de oftare än när de var yngre besöker nöjesställen där alkohol är tillåten och serveras. Och att gå ut är, som redan konstaterats, i knappt nio fall av tio förknippat med att dricka alkohol.

För det tredje är de som föreningsidrottar mer festbenägna än de som föreningsidrottar i mindre utsträckning eller inte alls gör det. Än tydligare är samma tendens när det gäller idrottsintressets bredd. Idrottens storkonsumenter är otvetydigt mest festbenägna. Föreningsidrottande och, särskilt, idrottsintresserade unga vuxna går oftare på fest hos vänner och offentliga nöjesställen. De lägger också mer pengar på just nöjen. Det gäller främst utgifter för diskotek- och klubbesök och kläder. De instämmer också i betydligt större utsträckning i påståendet ”att det är viktigt att supa till helgen”. Med större festbenägenhet följer också att de som föreningsidrottar mycket och har brett idrottsintresse dricker oftare och större mängder än de som har ett mindre eller saknar idrottsintresse och i liten utsträckning idrottar eller inte idrottar alls.

Följaktligen måste den fjärde argumentation beröra frågan om varför just föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxna är så festbenägna. Och det är just här som den oavsiktliga konsekvensen av socialt kapital och unga vuxna som lokala socialiter kommer in i bilden.  Fem empiriska teman stödjer dessa antaganden. För det första är idrottande och idrottsintresserade unga vuxna i större utsträckning sociogeografiskt förankrade på sina hemorter. De har i jämförelse med ungdomar som inte idrottar eller idrottar i mindre utsträckning och som har ett mindre idrottsintresse oftare bott hela sitt liv på samma ort. De har också fler släktingar på orten. Därtill är deras föräldrar i mycket liten grad flyttningsbenägna. För det andra anger de att de trivs bättre med sina familjer än de mindre föreningsidrottsaktiva och idrottsintresserade. Föreningsidrottande och föreningsintresserade unga vuxna ger också relationerna till sina mammor respektive pappor högre betyg än de andra kategorierna. En viktig anledning till detta är att de i stor utsträckning har föräldrar de kan vända sig till för att tala om viktiga saker. Att så är fallet kan förmodligen i sin tur förklaras av att deras föräldrar är mer föreningsaktiva och mer idrottsintresserade. Detta kan i sin tur tyda på att de har tillbringat mycket tid tillsammans med sina barn i idrotten – vilket har genererat ett högt relationskapital (Trondman, 2003). Med det senare avses att föräldrarna tilldelats ett högt värde och stor betydelse av sina barn som ett resultat av gemensamma positiva erfarenheter och upplevelser. Föreningsidrottande unga vuxna värderar relationerna till föräldrarna högt och tillbringar i jämförelse med de som idrottar mindre eller inte alls mer tid hemma hos familjen på sin fritid. Denna tendens är än starkare bland storkonsumenterna av idrott. Och detta trots att föreningsidrottare med omfattande träningsmängd och storkonsumenter tillbringar mycket fritid i föreningsregi. Detta tyder sammantaget på att föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxna i stor utsträckning har mycket starka familjekommunikativa villkor. För det tredje erfar de också starka vänkommunikativa villkor. I jämförelse med de unga vuxna som inte alls är eller i mindre utsträckning är idrottsbenägna umgås de idrottande och föreningsintresserade unga vuxna även mer med vänner. Det kan gälla att träffa vänner hemma i den egna familjen eller, som ovan nämnts, att gå på fest hos vänner. De beskriver också dessa vänrelationer i mer positiva termer och svarar i högre grad att de har vänner som de kan prata med om allt. Därtill har de i större utsträckning vänner som köper ut alkohol åt dem. De anger också att de vid behov kan få hjälp av bekanta i större utsträckning än andra kategorier. För det fjärde är föreningsidrottande och idrottsintresserade unga vuxna i hög grad samhällsintegrerade i termer av hur de erfar skola, fritid och framtid. När de ser tillbaka på sin skolgång har de idrottsutövande och idrottsintresserade i relation till de unga vuxna som inte är det alls eller är det i mindre utsträckning en klart mer positiv bild av sin obligatoriska skoltid. Detta gäller såväl de som elittränar (som oftare gör läxorna än dem som inte elittränar) och storkonsumenterna (som i mindre utsträckning gör läxorna än medel- och nollkonsumenter). Överlag är också de föreningsidrottande och idrottsintresserade mer positiva till att ta studielån, vilket kanske kan ses som en indikator på tillit till samhälle och framtid. De är därtill i betydligt större utsträckning nöjda med sin fritid och har en mer positiv tilltro till framtiden. Inte minst gäller det möjligheten att få ett jobb och undvika långtidsarbetslöshet. Kanske kan detta delvis förklaras av att de redan som unga vuxna i större utsträckning har deltidsarbete på sin fritid. Också detta kan mycket väl vara ett resultat av ett omfattande socialt kapital. För det femte känner de idrottande och idrottsintresserade sig i större utsträckning delaktiga i kommun, familj, skola och förening. De tycker i större utsträckning än de som inte alls eller i mindre utsträckning idrottar eller är idrottsintresserade att de kan påverka just kommunpolitiken, den egna skolan, familjen och föreningen.

En sammanfattning av den fjärde argumentationen säger oss att idrottande och idrottsintresserade ungdomar i större utsträckning ger uttryck för sociogeografisk förankring, kommunikativt (familj och vänner) och integrativt välbefinnande (skola, fritid och framtid) och hög grad av delaktighet. Och i alla dessa tendenser återkommer (med få undantag) tripp-trapp-trull-1effekten. Med andra ord är det storkonsumenter av idrott som i störst utsträckning har det mest omfattande sociala kapitalet och som oftast går på fest och följaktligen också dricker oftast och i avsikt att bli fulla. De gör det också i högre grad än andra kategorier för att göra saker de inte annars skulle ha gjort. Följaktligen instämmer de i betydligt större utsträckning helt och hållet i påståendet att ”det är viktigt att supa till helgen”. Uppfattningen är fyra gånger vanligare bland storkonsumenter jämfört med nollkonsumenter.

Tillbaka till idrottspolitiken

I sina alkoholpolitiska riktlinjer skriver Svenska fotbollsförbundet i januari 2002:

Genom vår ordinarie verksamhet lär sig barn och ungdomar att värna om sin kropp. I föreningarna blir de också delaktiga i en positiv gemenskap, som i sig fungerar förebyggande. Kontakten med positiva förebilder i form av ledare och äldre aktiva utgör ytterligare en positiv faktor. Det är i denna vardagsverksamhet fotbollen ger sitt viktigaste bidrag till kampen mot alkoholens skadeverkningar. [14]

Denna studie erbjuder en mer komplex bild av förhållandet mellan unga vuxna som idrottskonsumenter och unga vuxna som alkoholkonsumenter. Den visar att föreningsidrottande lokala socialiter med goda livsvillkor och välutvecklat socialt kapital har omfattande alkoholvanor – mer omfattande än de ungdomsgrupper som föreningsidrottar i mindre utsträckning eller inte alls. Särskilt omfattande är alkoholvanorna avseende samtliga sex studerade undersökningsområde när det gäller idrottens storkonsumenter. De trivs med livet. De tränar och festar och super. Och att idrotta och festa har enligt unga vuxna själva hög status i samtidens ungdomskultur. I enkätstudien fick de besvara en öppen fråga om vilka fritidsaktiviteter som har hög status. Bortsett från att umgås med vänner var just att träna och supa till helgen det vanligaste svarsalternativet.

Om min analys är riktig verkar föreningsidrott och idrottsintresse just som en katalysator i den de unga vuxnas sociala värld som frambringar en omfattande alkoholkonsumtion. Det är svårt att göra idrottsrörelsen direkt ansvarig för att så är fallet. Samtidigt har samma rörelse av just fysiologiska och idrottspolitiska skäl ett viktigt uppdrag: att senarelägga alkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen hos föreningsidrottande barn och ungdomar. Bogarve och Andrén-Sandberg (2001) har i sin ovan nämnda studie visat att alkoholdebuten kommer något senare bland föreningsidrottande barn och ungdomar. Min studie visar på högre alkoholkonsumtion bland unga vuxna som idrottar mycket och har ett brett idrottsintresse. Av just fysiologiska och idrottspolitiska skäl, vill jag hävda, ligger bollen fortfarande kvar hos föreningsidrotten. Men om min analys är riktig är jag inte säker på, för att fortsätta idrottsmetaforen, att den äger bollen. Det är som om tillslaget kom någon annan stans ifrån – och ändå inte. Förvisso är det svårt att göra idrottsrörelsen huvudansvarig för utfallet. Samtidigt borde de av idrottsliga skäl göra något åt saken. Men det är ingen lätt uppgift att föra en match när man inte äger bollen och någon annan kontrollerar tillslagen.

Avslutningsvis kan det vara av vikt att påpeka att aktivt deltagande i föreningsliv och socialt kapital inte måste leda till omfattande alkoholkonsumtion. När Alexis de Tocqueville, en av Putnams föregångare och inspiratörer, reste till Amerika 1831 för att studera samhällsordningen i Den Nya Världen fanns han att ”amerikaner av alla åldrar, alla samhällsskikt, alla tankeinriktningar ständigt bildar sammanslutningar” (1997, s.149). Han fann också att dessa förutom att bygga skolor, sjukhus, kyrkor och fängelser också anordnade ”fester” (ibid). Inte minst för att ge, som Tocqueville formulerar det, ”nykterheten sitt beskydd”. En katalysator kan således också vara hämmande. Kanske bör just därför framtida forskning också intressera sig för om idrottsrörelsen trots allt har mer boll än min analys visar. Om hur olika förhållningssätt och praktiker avseende alkohol – medvetna eller omedvetna, explicit eller implicit – förkroppsligas och levs i den idrottsliga miljön har här inte studerats. Det är, oavsett vad sådan forskning skulle finna – verkligen en brist.

Noter 

[1] Jag har av två skäl valt att inte ta med ungdomars narkotikaanvändning. Dels visar det empiriska material som ligger till grund för denna studie överlag mycket låga nivåer vad gäller användning av narkotika. 1 procent av studiens unga vuxna anger att de varje vecka använder någon form av narkotika, i huvudsak hasch och cannabis. Dels visar samma material att narkotikaanvändning överlag är mer vanligt förekommande bland ungdomar som inte idrottar och som saknar idrottsintresse. Som vi skall se visar denna studie att tendensen är den motsatta när det gäller alkoholkonsumtion.

[2] Bengtsson citerar härvidlag Riksidrottsförbundets ”Riktlinjer för alkohol och tobak inom idrotten”.

[3] För mer information om studien Unga vuxna, se Trondman, 2003.

[4] På Individuellt program går de elever som av en rad olika skäl lämnat den obligatoriska grundskolan utan att ha behörighet att söka till gymnasieskolans Nationella program.

[5] Se Trondman (2004) som är en studie om just fortsättare (continuers), avhoppare (dropouts) och utanförstående (outsiders).

[6] Den enkätstudie som ligger till grund för den empiriska redovisningen innehåller tyvärr ingen fråga som gör att det är möjligt att urskilja elitidrottare.

[7] För en längre analys av just alkoholanvändningens funktion i just denna betydelse, se Trondman, 1999, s. 349-360.

[8] Så fann till exempel Nykterhetskommittén 1952 ”att 69 procent av samtliga undersökta nykterhetsförseelser hade gjorts av föreningslös ungdom. Statistiken visade även att 22, 6 procent av övriga förseelser utförts av ungdomar som endast tillhörde idrottsrörelsen. Därmed återstod endast en ringa del – mindre än tio procent – av antalet fylleriföreteelser vilka utförts av sådan föreningsungdom som inte enbart var medlemmar i en idrottsförening” (Norberg, 2004, s. 220).

[9] En katalysator är egentligen ett ämne som har förmågan att påskynda (eller hämma!) en kemisk reaktion utan att själv förändras. Användningen av begreppet i löptexten ovan sker i så kallad överförd betydelse. Se Svensk ordbok, 1986:576.

[10] Det är dock viktigt att påpeka att Putnam i senare böcker, till exempel i Democracy in flux (2002) diskuterar en rad andra effekter av socialt kapital. Field (2003) har i boken Social capital (2003) ett helt kapitel som fokuserar vad han kallar ”social capital’s dark side” och ”the perverse effects of social capital”. I detta kapitel berörs också droger, men inget av exemplen – som i huvudsak handlar om narkomaners sprutanvändning och karteller, kriminella gäng och nätverk - berör det som här studeras.

[11] Pickering (1997) skriver bland annat följande om ”a structure of feeling”: ”In a ’lived’ culture of the present, all the elements of cultural experience exist ‘in solution’, as inseparable parts of a complex whole, dissolved and suspended in the fluidity of social and cultural processes in an experience of the present”. (Citerat ur Trondman, 1999, s. 363).

[12] Putnam för härvidlag själv samma resonemang om svårigheten med att fastställa kausalsambandens riktning i sin studie Den fungerande demokratin (1996, s.128). Hans exempel är hur jämlikhet och engagemang är relaterade till varandra i medborgarandan. Måhända kan man med en longitudinell forskningsdesign komma åt kausalitetens riktning. Min bedömning är att det är svårt även med en sådan design.

[13] Både när det gäller pojkar och flickor och unga vuxna från olika sociala hemmiljöer finns dock vissa skillnader. Dessa kan gälla hur ofta man dricker, hur mycket man dricker, vad man dricker och hur ofta man inte kunnat ta hand om sig själv med mera. Överlag, även om undantag finns, är dock skillnaderna relativt små och av mindre betydelse för förståelsen av den förklaring som här prövas.

[14] Citatet är hämtat från Bengtsson, 2004, s. 46, som citerar från Svenska fotbollsförbundets alkoholpolitiska riktlinjer beslutade vid Förbundsstyrelsens styrelsemöte den 18-20 januari 2002.


Litteratur

Andersson, Torbjörn, ”Alkoholen och den svenska fotbollens historia’, artikel under publicering, 2005. 

Andrén-Sandberg, Åke, ”Alkohol och rökning. Två av idrottens allra värsta gissel skall bekämpas”, i Friskidrott, Nr 1 februari 1994.

Andrén-Sandberg, Åke, Olinder, Kristina & Berglund, Bo, Dopingfri idrott, Stockholm: Sisu Idrottsböcker, 2004.

Bengtsson, Maria, ”Idrott och alkohol. En studie om alkoholdebuten och alkoholvanor inom ungdomsfotbollen i Skåne”, seminarieuppsats i idrottsvetenskap, Malmö högskola, 2005.

Bogarve, Anita & Andrén-Sandberg, Åke, ”Unga idrottare om rökning, snusning, alkohol och dopning”, rapport från Skånes idrottsförbund, 1996.

Field, John, Social Capital, London: Routledge, 2003.

Norberg, Johan R., Idrottens väg till folkhemmet. Studier i statlig idrottspolitik 1913-1970, Malmö: Sisu  Idrottsböcker, 2004.

Putnamn, Robert D., Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien, Stockholm: SNS Förlag, 1996.

Putnamn, Robert D, (ed.), Democracy in flux, Oxford: Oxford university press, 2002.

Tocqueville de, Alexis, Om demokratin i Amerika. Bok 2, Stockholm: Atlantis, 1997.

Trondman, Mats, Kultursociologi i praktiken, Lund: Studentlitteratur, 1999.

Trondman, Mats, ’Unga vuxnas kulturmönster och livschanser. En empirisk översikt’, Centrum för kulturforskning, Växjö universitet, rapport nr 1, 2003.

Trondman, Mats, Kloka möten. Om den praktiska konsten att bemöta barn och ungdomar, Studentlitteratur, 2003.

Trondman, Mats, ”To have or not to have a taste for sports. Towards an understanding of the social context of club sports”,  paper presenterat vid World Leisure Conference  i Brisbane, Australien, september 2004.

Werner, Lena, Reinhold, Caroline, “Handslaget. Ett projekt  tiden”, seminarieuppsats i idrottsvetenskap, Malmö högskola, 2004.

Åkesson, Joakim, ”Vad sägs om idrottspolitiken? Den idrottspolitiska diskursen – ur ett sociologiskt perspektiv”, seminarieuppsats i idrottsvetenskap, Malmö högskola, 2004.



Copyright © Mats Trondman 2005.


Klicka här om du vill se och ladda ner artikeln som en utskriftsvänlig pdf-fil.
www.idrottsforum.org  |  Redaktörer Bo Carlsson & Kjell E. Eriksson  |  Ansvarig utgivare Aage Radmann