ISSN 1652–7224  ::  Publicerad den 22 september 2010
Klicka här om du vill se och ladda ner artikeln som en utskriftsvänlig pdf-fil
Läs mer om fotboll på idrottsforum.org
Läs mer om barn, ungdom och idrott på idrottsforum.org
Läs mer om etnicitet och integration på idrottsforum.org
Läs mer om svensk idrott, idrottspolitik och idrottsforskning på idrottsforum.org

Languages on this page:

Idrott, demokrati och internationellt fredsarbete
Betydelsen av och motiven till föräldrars och ledares engagemang i Open Fun Football Schools i Skopje, Makedonien



Niklas Hafen
Idrottsvetenskap, Malmö högskola




Idrott och fysisk aktivitet är ständigt i ropet när det gäller att åtgärda problem i samhället – lokalt, nationellt, internationellt och globalt. Ohälsa ska åtgärdas med fysisk aktivitet på recept, överviktiga barn med fler schemalagda idrotts- och aktivitetstimmar i skolan. Organiserad idrott håller bråkiga ungdomar i schack och borta från gator och torg, men även ordentliga ungdomar förmodas må bra av att fostras inom idrottens domän. Det satsas mycket pengar på den organiserade idrotten i Sverige, och detsamma gäller i de flesta länder i den välmående världen. Detta är närmast triviala iakttagelser, och handlar om, som man ibland säger, i-landsproblem. Det nya är att man från dessa ”i-länder” på senare år börjat inse att idrotten också kan ta hand om andra problem, i andra delar av världen.

Sålunda har enskilda atleter, nationella och internationella idrottsförbund, stater och frivilligorganisationer, universitet och skolor, företag och filantroper startat upp idrottsbaserade hjälpprogram i olika delar av världen, främst i den tredje, men också i utsatta regioner i den första. Exempel på uttalade syften är att underlätta integrationen mellan folkgrupper i krigshärjade länder, skapa medvetenhet om HIV/AIDS i afrikanska samhällen, underlätta social utveckling i de allra mest utsatta områdena i världen, ja till och med att bidra till att utveckla idrotten som sådan i länder med generellt låg utvecklingsgrad. Ett stort antal enskilda initiativ är nu igång, och gör skillnad där de verkar, men, som Bruce Kidd noterade i en artikel häromåret, det krävs mer omfattande, kraftfulla och koordinerade insatser för att åstadkomma djupgående och varaktiga förändringar. I det sammanhanget knöt Kidd stora förhoppningar till FN-dokumentet Sport for Development and Peace från 2003, och till den internationella arbetsgrupp kring dokumentet som bildades några år senare. Hur mycket som hänt i det hänseendet ska vi inte reda ut här, utan istället konstatera att de enskilda initiativen fortsätter att göra skillnad på många ställen på jorden. Vi publicerade förra hösten en artikel av Fanny Davidsson om fotboll som redskap för fred och försoning, där hon bland annat rapporterade från ett Open Fun Football Schools-läger i Skopje, Makedonien. Vi får nu, genom en artikel av Niklas Hafen, en ytterligare fördjupad insikt om just situationen i Makedonien, och Open Fun Football Schools’ insatser där för att underlätta integrationen mellan makedonier och albaner och läka de djupa sociala såren efter Jugoslaviens sammanbrott 2001. Artikeln bygger på Hafens magisteruppsats i idrottsvetenskap.



Inte ett enda moln på himlen och temperaturen ligger runt 19 grader. Solens varma strålar är svåra att undvika och långt bort i horisonten reser sig de snötäckta bergstopparna mot skyn. Det är en mäktig syn. Där jag sitter på åskådarläktaren framför fotbollsplanen börjar värmen göra sig än mer påtaglig. Det känns overkligt att jag under gårdagen lämnade ett snöigt och kallt Sverige för Makedonien och ett Skopje som redan hunnit bli omfamnat av våren. Doften av nyklippt gräs från den fina fotbollsplanen är påtaglig och frambringar en stark känsla från somrarna under min barndom. Förutsättningarna för en lyckad idrottsfest kunde inte ha varit bättre. Bredvid mig börjar sittplatserna sakta men säkert att fyllas av skämtsamma och högljudda föräldrar. Här trängs både makedonier och albaner för att stötta och heja fram sina barn tillsammans. Ute på fotbollsplanen springer ett hundratal pojkar och flickor runt i cirklar och är märkbart förväntansfulla inför vad som komma skall. Alla barnen är iklädda samma vita t-shirts och om bara några minuter ska ännu en Open Fun Football School gå av stapeln. Plötsligt händer något. Ut ur högtalarna strömmar Shakira och barnen blir alldeles vilda. En visselpipa ljuder och de totalt 200 barnen ställer sig på en lång rad framför oss åskådare. Några vuxna män och kvinnor i blåa fleecejackor och blåa kepsar springer ut på fotbollsplanen. Det är ledarna för verksamheten. En av ledarna greppar mikrofonen och börjar tala till barnens stora förtjusning. Shakira ersätts av annan latinamerikansk popmusik till vilken barnen börjar dansa på initiativ av ledaren längst fram vid mikrofonen. Bakom mig på läktarplats fnissas det lite kring mitt uppenbara utanförskap i form av blont hår och blåa ögon. Jag vänder mig om och ler. Om bara några minuter ska fotbollsaktiviteterna starta. Ytterligare ett par ledare gör entré med var sitt nät med fotbollar. Små fotbollsmål är utsatta över hela fotbollsplanen och äntligen kan barnen få göra det som de har kommit hit för att göra, nämligen spela fotboll. Ljudvolymen stiger och engagemanget på läktaren mellan föräldrarna ökar successivt. Det är svårt att sitta tyst och stilla bredvid. För en utomstående som jag känns det mycket märkligt att kunna ta till sig att det politiska läget i landet såg så annorlunda ut för bara ett litet antal år sedan. Då stod landet på gränsen till ett inbördeskrig. Under en solig dag som den här, med både makedonska och albanska barn ute på en fotbollsplan tillsammans och i harmoni med varandra, är det svårt att tänka på annat än det glädjefulla med idrott. Vad är det egentligen som jag bevittnar från åskådarplats? Betyder detta något mer för det makedonska samhället än enbart mötet nere på fotbollsplanen? Till höger om mig gör en förälder tummen upp mot mig och ler. Jag ler tillbaka. Idag är det fredag och en Open Fun Football School har dragit igång.[1]

Problemformulering

Idrott, demokrati och fred. På vilka sätt kan dessa tre begrepp sättas i relation till varandra? Idrottens potential som ett effektivt verktyg att använda sig av i olika former av fredsarbete runt om i världen har sedan en tid visat sig vara av stor betydelse.[2] I denna betydelse ligger framförallt idrottens förmåga att bryta barriärer och generera sociala nätverk för dess deltagare, vilka i sin tur spänner över ett brett spektrum av samhällsfält.[3] Det sägs ofta att idrotten förenar människor genom sin gränslösa karaktär, och att arenan för idrottsutövning ofta har en apolitisk karaktär, och därmed kan fungera som en katalysator för kontaktskapande mellan antagonistiska samhällsgrupper. Utifrån detta resonemang skapar idrotten således gynnsamma förhållanden och i sin tur en effektiv plattform för dialog mellan människor oberoende av exempelvis kön, etnicitet eller religion.[4] Det är dock viktigt att understryka idrottens paradoxala natur i detta avseende. Likaväl som idrotten kan bidra till att förena människor genom att bryta barriärer och således skapa en ökad förståelse dem emellan kan idrotten också bidra till att befästa olikheter mellan människor utifrån tankegångar baserade på nationalism och etnicitet.[5] Trots att idrotten i och med dess såväl överbryggande som särskiljande karaktär är komplex i detta avseende, finns det en hel del positiva aspekter att ta i beaktande när det handlar om idrottens potential att främja fred och demokrati. Idrotten kan i många fall bidra till att föra människor närmare sina känslor eftersom den lär dess utövare att hantera både vinster och förluster. Vidare skapar idrotten goda möjligheter för dess utövare att socialiseras till ansvarsfulla medborgare eftersom den i många fall förmedlar viktiga värden som tolerans, samarbete, respekt och kommunikation.[6]

Teoretisk utgångspunkt

Åtskilliga studier inom den idrottsvetenskapliga forskningen har under åren gett stöd för synen på idrotten som en essentiell arena för demokrati i länder som har präglats av krig och etniska konflikter.[7] En grundläggande utgångspunkt i detta avseende är idrottens demokratiska karaktär och hur formell demokrati i människors vardagsliv är en drivkraft för utvecklingen av politisk demokrati i allmänhet och på institutionell nivå. Utifrån detta perspektiv kan idrotten och idrottsrörelsen anses ha en avgörande roll i och med dess nära koppling till det civila samhällets utveckling. I detta sammanhang kan Robert D Putnam nämnas och dennes resonerande om att det är tyngden i det civila samhället som utgör en grundläggande förutsättning för att demokratin ska kunna fungera så effektivt som möjligt. Med utgångspunkt i före detta krigshärjade länder blir det följaktligen intressant att applicera Putnams tankegångar på det idrottsliga fältet. Detta med anledning av att idrott, som en del av det civila samhället, i många fall anses vara gränslös, och människor från vitt skilda sociala sammanhang kan således förenas kring en gemensam och tilltalande aktivitet. Idrotten kan i detta avseende sägas generera ett ökat socialt kapital för dess utövare eftersom relationerna dem emellan kan förbättras genom en ökad grad av ömsesidigt förtroende och förståelse.[8]

Det är viktigt att ha i åtanke att socialt kapital inte uteslutande har positiva effekter på samhällen och deras medborgare. Detta kan illustreras genom det sociala kapitalets förmåga att både inkludera och exkludera människor ifråga om tillgång till kollektiva sammanslutningar. Mot denna bakgrund känns Putnams resonemang kring skillnaderna mellan överbryggande (bridging) och sammanbindande (bonding) socialt kapital relevant att lyfta fram för vidare analys. Sammanbindande nätverk kännetecknas av att de är inåtriktade och slutna till sin karaktär. De kan därmed sägas fungera som förstärkare av en gemensam identitet i homogent sammansatta grupper som i sin tur genomsyras av exempelvis religiösa, etniska eller politiska faktorer. Överbryggande nätverk däremot kännetecknas av att vara utåtriktade och öppna till sin karaktär och att möjligheten till att förena människor från olika sociala sammanhang ökar som ett resultat av detta. Dessa nätverk uppvisar svagare band mellan medlemmarna men eftersom nätverken spänner över olika sociala fält skapas värdefull information och möjligheter som nätverkets medlemmar i sin tur kan dra fördel av.[9]

Mot denna bakgrund utgör idrotten som ett socialt fält en utomordentligt bra arena för skapandet av överbryggande socialt kapital i Putnams mening eftersom den i många fall är en gränsöverskridande aktivitet som förenar människor med vitt skilda förutsättningar. Putnam utvecklar detta resonemang genom att hävda att idrottsliga aktiviteter som genomsyras av mångfald ifråga om den kollektiva sammanslutningens medlemmar löper mindre risk att generera sammanbindande socialt kapital. Detta av den enkla anledningen att olikheter snarare än likheter mellan människor skapar ett ökat förtroende och ömsesidig respekt dessa emellan vilket utgör grunden för en god medborgaranda, ett starkt civilsamhälle och i sin tur en fungerande demokrati.[10]

Genom att belysa användningen av idrott i olika former av utvecklingsprojekt skapas en intressant infallsvinkel där idrottens betydelse som ett demokratiskt verktyg vid internationellt fredsarbete kan analyseras och vidare problematiseras. Det är framförallt en form av idrott som dominerar i detta avseende, nämligen fotboll. Få idrotter har en så utpräglad dragningskraft på människor runt om i världen vilket gör den lämplig när det gäller att bygga broar mellan människor. Det som är särskilt utmärkande för fotboll som idrottslig aktivitet och som troligtvis gör den så populär bland människor runt om i världen är dess enkelhet ifråga om regler, utrustning och praktiskt utförande.[11]

Syfte

Syftet med föreliggande studie är att kritiskt granska idrotten som en katalysator för demokrati i före detta krigshärjade länder och reflektera kring hur idrotten genom dess gränsöverskridande karaktär kan tänkas bidra till en ökad förståelse och tilltro mellan antagonistiska samhällsgrupper. För att kunna kritiskt granska det idrottsliga fältet som en arena för demokrati, och vilken betydelse idrotten kan tänkas ha för det civila samhällets utveckling, tar uppsatsen sin utgångspunkt i det idrottsrelaterade projektet Open Fun Football Schools inom ramen för organisationen Cross Cultures Project Associations (CCPA) verksamhet. Inom detta projekt används fotboll som en gränsöverskridande idrottslig aktivitet i före detta krigshärjade länder med målen att överbrygga sociala barriärer, stärka det civila samhället och bidra till fungerande demokratier genom ett ökat samhällsengagemang bland deltagarna.

Följande frågeställningar har för avsikt att skapa en ökad förståelse för idrotten som en katalysator för demokrati och dess förmåga att överbrygga polarisering mellan grupper i före detta krigshärjade länder.

  • Vilken betydelse tillskriver föräldrar och ledare Open Fun Football Schools?
  • Vilka motiv anger föräldrar och ledare som centrala ifråga om deras engagemang i Open Fun Football Schools?
  • Hur väl stämmer deras upplevelser kring Open Fun Football Schools överens med tidigare forskning som behandlar idrott, demokrati och fred?

För att fullfölja studiens syfte ifråga om att kritiskt granska idrotten som katalysator för demokrati och dess förmåga att överbrygga polariseringar i före detta krigshärjade länder, har jag valt att studera vilken betydelse föräldrar och ledare tillskriver sitt deltagande i idrottsprojektet Open Fun Football Schools och vilka motiv de anger som centrala för sitt engagemang. Mot denna bakgrund har jag således valt att studera en Open Fun Football School med egna ögon i Makedoniens huvudstad Skopje. Att valet föll på Makedonien motiverar jag dels med att jag ville få möjlighet att inhämta mitt empiriska material från andra källor än enbart sekundära, skriftliga, men även med det faktum att organiserandet av en Open Fun Football School låg rätt i tiden för mitt uppsatsskrivande. Under ett samtal med Anders Levinsen[12] gavs jag möjlighet att åka till Makedonien under en veckas tid för att genomföra mitt fältarbete i form av observationer och kvalitativa intervjuer.

Då merparten av den litteratur som behandlar Open Fun Football Schools och som jag har tagit del av tenderar att lägga störst fokus på barnens erfarenheter[13] fann jag det intressant att istället skifta fokus till de vuxna. Det som framförallt motiverar detta ställningstagande är de vuxnas centrala position ifråga om verkställandet av fotbollsskolorna, eftersom de ofta har en egen historia präglad av krig och konflikt. Mot denna bakgrund anser jag att deras engagemang speglar en stark drivkraft att göra upp med det förflutna och överbrygga de sociala och etniska barriärer som har blivit bestående i flera före detta krigshärjade länder. I detta sammanhang kan barnens idrottande ses som ett centralt verktyg för de vuxna att använda sig av i en strävan att blicka framåt eftersom barnen tydligt utgör en vital länk mellan det förflutna och framtiden.

Open Fun Football Schools är ett idrottsligt projekt vars övergripande syfte är att verka för fred i före detta krigshärjade länder genom att använda fotboll som en gränsöverskridande aktivitet för barn och ungdomar. Projektet drivs av den danska icke-statliga organisationen Cross Cultures Project Association (CCPA) och genomsyras av två primära mål. Det första målet handlar om att använda de pedagogiska inslagen i ”Fun-Football”- konceptet som en glädjefull och gränsöverskridande aktivitet för barn och föräldrar i polariserade samhällen. Det andra målet handlar om att använda idrott i syfte att stärka strukturerna i det civila samhället genom att skapa mötesplatser för människor med olika bakgrund där sociala nätverk och ett aktivt samhällsengagemang bland deltagarna kan frodas.[14]

Projektet lanserades år 1998 i syfte att hjälpa de krigsdrabbade samhällena i Bosnien och Hercegovina att återhämta sig efter kriget i det forna Jugoslavien. Idén om att använda fotboll som ett gränsöverskridande medel i konfliktdrabbade samhällen initierades av dansken Anders Levinsen som också grundade organisationen Cross Cultures Project Association (CCPA) vilken administrerar och organiserar fotbollsskolorna.[15] I dagsläget finansieras verksamheten bland annat av de nordiska länderna, FN och det europeiska fotbollförbundet UEFA.[16] Sedan projektet lanserades har det spridit sig till övriga länder på Balkan samt andra krigshärjade länder.[17] År 2000 anordnades den första skolan i Makedonien.[18]

Open Fun Football Schools baseras på konceptet ”Fun-Football” som tillämpas av det danska fotbollförbundet. Konceptet har i sin tur hämtat inspiration från den skandinaviska idrottsmodellen där ett starkt lokalt fokus, demokratiska principer, ideellt arbete, föräldraengagemang och ett ”idrott för alla”-ideal utgör en grundläggande förutsättning för verksamheten. Den pedagogiska aspekten av programmet och i sin tur det utmärkande inslaget är att det glädjefulla kring att spela fotboll lyfts fram och betonas vilket således innebär att tävlingsmomentet får en underordnad betydelse. Aktiviteterna är utformade på ett sätt som gör att barnen upplever att de lyckas flera gånger under en och samma match eller övning. [19]

I ett initierande skede organiserades fotbollsskolorna av varje enskild kommun i de olika länderna, men från och med år 2000 tillämpas ett koncept kallat ”twin city” vilket innebar att olika kommuner är tvungna att samarbeta i organiserandet av varje fotbollsskola. Genom detta koncept ökar förutsättningarna för projektet att verka som ett gränsöverskridande medel för fredlig samexistens för olika etniska folkgrupper. Konceptet fungerar inte enbart som en katalysator för överbryggande nätverk mellan barn inom polariserade samhällen utan bidrar även till att stärka banden mellan föräldrarna till barnen, tränarna, idrottsföreningarna och kommunerna vilka samtliga involveras genom organiseringen av skolorna.[20] Värdskapet för varje fotbollsskola roterar mellan de deltagande orterna och bygger på ett delat ansvar där ingen samhällsgrupp utesluts på grund av etnisk härkomst eller gamla gränsdragningar sedan kriget. Fotbollsskolorna syftar som ett resultat av detta till att engagera alla deltagare i tillräckligt stor utsträckning så att de ges möjlighet att, åtminstone för en stund, glömma den rädsla och det obehag som krig för med sig.[21]

Fotbollsskolorna är öppna för pojkar och flickor i åldrarna 8 till 14 år och organiseras i anslutning till barnens och ungdomarnas skollov. Fotbollsskolorna ger i sin tur deltagarna en möjlighet att umgås kring en aktivitet där de kan utbyta erfarenheter med varandra och ha roligt tillsammans trots att de kommer från samhällen som tidigare har utkämpat krig mot varandra. Idag går barnen vanligtvis i segregerade skolor och har som ett resultat av detta begränsade möjligheter att skapa kontakter med andra barn i närliggande städer och områden. Genom fotbollsskolorna ges de möjlighet att stärka sina självförtroenden och knyta nya värdefulla kontakter. Med hjälp av de idrottsliga aktiviteterna förmedlas i många fall de överbryggande nätverk som anses vara nödvändiga för att stärka det civila samhället, och fotbollen kan därmed bidra till att skapa nya och fungerande demokratier genomsyrade av ett aktivt samhällsengagemang bland deltagarna.[22]

Den politiska situationen i Makedonien

I flera av länderna på Balkan idag har utvecklandet av en stark medborgaranda och ömsesidigt förtroende bland befolkningen hämmats som ett resultat av en alltför utpräglad fixering vid ländernas kulturhistoriska arv efter upplösningen av forna Jugoslavien. Därigenom har sammanhållningen mellan medborgarna i de olika länderna i stor utsträckning kommit att baseras på historiska händelser, kultur och etnicitet vilket har bidragit till en ökad polarisering mellan olika folkgrupper. Denna utveckling har lett till ett tämligen infekterat politiskt samhällsklimat där fokus har handlat om att utfästa skillnader och skapa sociala barriärer mellan olika folkgrupper trots att de många gånger tillhör samma land.[23]

Makedonien står idag inför en rad tuffa utmaningar. Landet genomsyras av utbredd fattigdom, hög arbetslöshet (34,9 procent år 2007) och etniska motsättningar mellan framförallt makedonier och albaner. Sedan de politiska oroligheterna år 2001 då landet stod på gränsen till ett inbördeskrig har integreringen av den albanska minoriteten i samtliga av samhällets sektorer fått ett allt större utrymme i den offentliga debatten. Den politiska tvisten med Grekland kring rätten till namnet Makedonien har under en längre tid överskuggat integrationsfrågan vilket i sin tur har visat sig få negativa konsekvenser ifråga om en ökad polarisering mellan de två etniska folkgrupperna. Tvisten med Grekland är framförallt något som engagerar de etniska makedonierna och således majoriteten av landets befolkning eftersom det handlar om deras historia och deras strävan efter en gemensam identitet. Det politiska läget i detta sammanhang har således visat sig vara en viktig faktor att ta hänsyn till för att förklara varför de etniska motsättningarna inom landet mellan makedonier och albaner har blivit påtagliga under årens gång.[24]

Makedoniens befolkning uppgår idag till drygt två miljoner, varav 64 procent utgörs av etniska makedonier, 25 procent av etniska albaner, 4 procent av etniska turkar och resterande 7 procent av romer, serber, vlaher och bosniaker. Efter den väpnade konflikten år 2001 mellan makedonier och albaner tecknandes avtalet The Orchid Framework Agreement (OFA) mellan den makedonska republiken och representanter från den albanska befolkningen. Avtalet innebär att etniska folkgrupper som utgör mer än 20 procent av befolkningen inom landets kommuner har rätt till att få sin skolundervisning på modersmålet. Avtalet har vidare gett den albanska minoriteten en viss upprättelse eftersom det albanska språket idag har fått större erkännande i landet jämfört med tidigare. Erkännandet var på många sätt en nödvändighet för att stävja de eskalerande motsättningarna mellan makedonier och albaner under år 2001.[25]

Samtidigt som The Orchid Framework Agreement var en nödvändighet för att lösa den väpnande konflikten har avtalet kommit att få allt mer negativa konsekvenser på det makedonska samhället. Majoriteten av landets skolor har, för att tydliggöra med ett exempel, delats in efter etnisk tillhörighet vilket har lett till en allt mindre grad av social interaktion mellan makedonier och albaner. Avtalet har således gett upphov till ökad polarisering och mer uttalade etniska motsättningar i landet. Som ett resultat av detta lever majoriteten av makedonier och albaner sida vid sida utan att umgås med varandra. Denna utåt sett fredliga samexistens är dock väldigt skör och risken för nya konflikter är uppenbar. Den yngre generationen i landet har inte några minnen eller erfarenheter från det jugoslaviska skolsystemet ifråga om etnisk mångfald, och kommer på sikt, som ett resultat av dagens politiska klimat, att få det allt svårare att kommunicera med varandra. Unga albaner lär sig inte makedonska och makedonier lär sig nästan aldrig albanska. Om denna utveckling blir bestående finns det stor risk för att de två folkgrupperna i framtiden tvingas att använda engelska för att kommunicera med varandra, på samma vis som i exempelvis Kosovo mellan etniska serber och albaner.[26]

Studiens resultat

Betydelsen av Open Fun Football Schools

Utifrån intervjuerna med mina informanter ifråga om vilken betydelse de tillskriver Open Fun Football Schools framkommer ett tydligt mönster. Merparten av informanterna menar att det som framförallt talar för att använda fotboll i syfte att skapa förbättrade relationer mellan människor i polariserade samhällen är dess enkelhet ifråga om regler och utrustning och att fotboll som en populär kulturform genomsyrar de flesta samhällen runt om i världen. Människor kan spela fotboll i stort sett överallt och under vilka former som helst. Detta har medfört att fotboll i jämförelse med många andra idrotter och aktiviteter enkelt kan appliceras inom en mängd olika kontexter för att skapa meningsfulla och positivt laddade möten mellan människor. Merparten av informanternas svar kring vilken betydelse de tillskriver Open Fun Football Schools och fotboll som idrottslig aktivitet går att relatera till den tidigare forskning[27] som jag har valt att utgå ifrån. Flera av informanterna lyfter således fram fotbollens potential att överbrygga sociala barriärer, varigenom fotbollen blir ett effektivt verktyg i syfte att kommunicera och skapa ett ökat ömsesidigt förtroende.

Open Fun Football Schools i Makedonien lanserades som en fridfull mötesplats för makedonier och albaner efter konflikten år 2001, och fotboll blev ett värdefullt demokratiskt verktyg för konstruktiva samtal. Detta med anledning av fotbollens förmåga att bryta barriärer som ett resultat av dess globala popularitet men även utifrån dess förmåga att samverka olika människor kring ett gemensamt handlande som i sin tur bygger på ett ömsesidigt intresse för en specifik idrott. Fotbollen som idrottslig aktivitet skapar således goda förutsättningar att generera överbryggande socialt kapital[28] för dess utövare, vilket är en grundläggande förutsättning för att polariserade samhällen ska kunna integreras genom en ökad grad av förtroende och förståelse mellan samhällets medborgare.

I intervjuerna med mina informanter, ifråga om vilken betydelse de tillskriver Open Fun Football Schools, är det även barnens möjligheter att stifta bekantskaper och skapa sig en ökad förståelse för andra barn som lyfts fram som särskilt viktigt. Flera av informanterna menar att många människor i dagens Makedonien lever åtskilda som ett resultat av den etniska konflikten år 2001 och att Open Fun Football Schools ger barnen goda möjligheter att umgås med varandra inom en social kontext som inte tar hänsyn till exempelvis etnisk härkomst eller andra särskiljande faktorer. Mot denna bakgrund, menar flera av informanterna, tillhandahåller fotbollsskolorna en trygg och tilltalande miljö för barnen där ingen känner sig exkluderad och där goda förutsättningar ges för att barnen ska kunna lära av varandra genom utbyte av idéer och erfarenheter.

Om merparten av informanterna tillskriver Open Fun Football Schools stor betydelse ifråga om barnens möjligheter till en ökad förståelse för andra barn, ger flera även uttryck för vilken betydelse fotbollsskolorna har för deras egen del och i relation till andra människor. Informanterna menar att fotbollsskolorna har en stor betydelse för de vuxna deltagarna när det gäller att lära sig samarbeta med varandra under fredliga former och där barnens idrottsaktiviteter blir en vital länk för att upprätthålla detta samarbete. De menar att som ett resultat av fotbollsskolornas öppenhet och gränsöverskridande karaktär ges goda förutsättningar för att förståelsen och förtroendet mellan människor även blir bestående i andra sociala sammanhang. Flera av informanterna menar att fotbollsskolorna därmed blir en viktig markör för denna förändringsprocess med anledning av att involverade parter drivs av en gemensam strävan som genomsyras av allas rätt att få vara med och där det glädjefulla kring idrottsutövandet i sin tur underlättar denna öppenhet. Något som även hamnar i fokus är hur Open Fun Football Schools skapar möjligheter för deltagarna att uppleva en gemensam tillhörighet som inte baseras på exempelvis etnisk härkomst eller andra särskiljande faktorer, vilka vanligtvis gör sig gällande i andra delar av det makedonska samhället.

Det framgår tydligt att informanterna tillskriver Open Fun Football Schools stor betydelse eftersom verksamheten anses skilja sig avsevärt från den statliga politiken i landet. Det är främst föräldrarna som ger uttryck för denna åsikt; de menar att verksamhetens fokus på barn och utövandet av idrott skiljer sig radikalt från vad politiker i allmänhet gör för att överbrygga etniska motsättningar i landet. En intressant aspekt att belysa i sammanhanget är att Open Fun Football Schools symboliserar ett nytänkande gällande möjligheten för människor i polariserade samhällen att interagera med varandra under fredliga former eftersom verksamheten är öppen för alla. Som ett resultat av upplösningen av forna Jugoslavien och den efterföljande konflikten mellan makedonier och albaner anser flera av mina informanter att den statliga politiken i landet enbart har påverkat människors liv negativt utifrån tankegångar baserade på ett ”vi” och ett ”dom”. Open Fun Football Schools blir därmed ett tydligt exempel på ett engagemang som aktivt går i motsatt riktning i förhållande till statens politik, eftersom verksamheten genomsyras av en gemensam strävan att förena snarare än att särskilja människor. En gemensam ståndpunkt för samtliga informanter är att de ser sitt engagemang som något i direkt opposition till det politiska och att engagemanget således beskrivs som betydelsefullt ifråga om att stärka det civila samhället och att skapa en jämvikt mellan det politiska och det apolitiska.

Med utgångspunkt i att demokratins primära uppgift är att överbrygga sociala barriärer mellan människor[29] blir det intressant att lyfta fram vilken betydelse mina informanter tillskriver sitt engagemang. Även om det inte finns något uttalat intresse för politiska frågor hos någon av informanterna utgör deras engagemang en stark drivkraft för att stärka det civila samhället genom att tillhandahålla ett alternativ till en, enligt informanterna, misslyckad statlig politik. Open Fun Football Schools blir utifrån detta resonemang ett tydligt exempel på hur informanternas frivilliga engagemang bidrar till att både vidga och fördjupa demokratin[30] trots att de ser med skepsis på politik och statlig maktutövning. Det känns vidare intressant att relatera mina informanters svar till Putnam och dennes resonerande kring att det är tyngden i det civila samhället som lägger grunden för en stark medborgaranda och i sin tur en fungerande demokrati.[31] Mot denna bakgrund är det värdefullt att relatera mina informanters uttalade ointresse för politiska frågor till deras engagemang i fotbollsskolorna som, ofrivilligt, bidrar till att stärka det civila samhället genom att tillhandahålla en effektiv plattform för demokrati där människors lika värden kan diskuteras förutsättningslöst. 

Det är inte enbart barnen och deras möjligheter till en ökad förståelse för varandra som lyfts fram som betydelsefullt ifråga om vilka effekter verksamheten har på det makedonska samhället. Merparten av informanterna menar att även föräldrarnas och ledarnas möjligheter att lära sig av varandra genom barnens idrottande är av stor vikt. De vuxnas möjligheter att stifta bekantskap med andra vuxna kan i många fall vara en begynnelse till vänskap. Genom att tillsammans få möjlighet att heja fram barnen ute på planen blir mötet mellan de vuxna mindre laddat jämfört med om de hade umgåtts i andra sociala sammanhang där etniska barriärer gör sig mer påtagliga. Trots att Open Fun Football Schools primärt fokuserar barnen menar flera av informanterna att många vuxna ser engagemanget som en möjlighet att själva få idrotta och ha roligt tillsammans med varandra. I flera av intervjuerna framkommer att många deltagare har lyckas bli vänner även utanför verksamhetens ramar, eftersom de har träffats upprepade gånger i egenskap av föräldrar och ett gemensamt intresse för de idrottande barnen har uppstått som i sin tur har kunnat utvecklas vidare. Med denna utgångspunkt får barnen en betydelsefull roll ifråga om att fungera som en länk mellan föräldrar från olika sociala sammanhang och hur dessa kan lära känna varandra genom ett gemensamt intresse och engagemang för barnens bästa.

Motiv för ledare och föräldrar att engagera sig

Med utgångspunkt i mina informanters svar kring vilka motiv som anges som centrala för engagemanget är framförallt den egna idrottsbakgrunden relevant att lyfta fram. Med anledning av att idrotten i många fall har varit en naturlig del i deras liv har det också fallit sig naturligt att engagera sig som ledare eller som aktiv förälder inom ramen för Open Fun Football Schools. Merparten av informanterna lyfter även fram idrottens betydelse som socialisationsarena där barnen kan tillägna sig värdefull erfarenhet som kan vara till gagn inför det vuxna livet. Detta kan exemplifieras genom informanternas propagerande för vikten av att lära sig att hantera vinst och förlust, att lära sig samarbeta med andra människor och att lära sig kommunicera på ett konstruktivt sätt.

I samtliga intervjuer med mina informanter framgår det tydligt att den pedagogiska aspekten kring Open Fun Football Schools ifråga om att betona det glädjefulla snarare än den idrottsliga prestationen är en viktig faktor att ta hänsyn till vad gäller motiven kring deras engagemang. Att prestationen kring barnens aktiviteter tonas ner ser informanterna som något positivt, med anledning av att barnen på så vis känner sig mindre pressade och vidare ges goda möjligheter att stärka sina självförtroenden vilket underlättar att stifta bekantskap med andra barn. Barnen ges således goda förutsättningar att känna sig bekväma eftersom det inte handlar om att tävla och mäta sig med andra barn utan om att ha roligt tillsammans och att knyta nya kontakter. Denna aspekt är något som samtliga informanter betonar som särskilt viktig. Att verksamheten genomsyras av det glädjefulla kring idrottsutövandet ger således upphov till att barnen känner sig mer trygga och självsäkra vilket påverkar deras förmåga att samarbeta med varandra kring de gemensamma aktiviteterna. I det sammanhanget känns det överbryggande sociala kapitalet[32] i Putnams andemening återigen relevant att lyfta fram eftersom det är olikheterna mellan barnen i kombination med det glädjefulla i idrottsaktiviteterna som ger upphov till en ökad grad av förtroende dem emellan. Utifrån de glädjefulla idrottsaktiviteterna kan det överbryggande sociala kapitalet således gynna en stark medborgaranda där barn från olika sociala sammanhang gemensamt kan bidra till att stärka både det civila samhället och demokratin genom en ökad grad av förtroende och förståelse för varandra.

Samtliga informanter menar att en bidragande anledning till att de har valt att engagera sig som ledare eller att följa med barnen till fotbollsskolorna i egenskap av föräldrar är möjligheten att träffa andra människor som de vanligtvis inte kommer i kontakt med och på så vis kunna göra upp med ett förflutet kring krig och konflikt. Fotbollsskolorna blir således en viktig mötesplats för föräldrar och ledare att utbyta idéer och erfarenheter med varandra, vilket i sin tur både skapar en ökad ömsesidig förståelse och främjar en god medborgaranda baserad på ett gemensamt samhällsengagemang. Mot denna bakgrund känns demokratibegreppet relevant att lyfta fram eftersom människor i frivilliga sammanslutningar, präglade av ett gemensamt handlande, ofta bidrar till att både vidga och fördjupa demokratin.[33] Samhällsmedborgare tenderar att inte enbart se till sitt eget bästa utan även till det gemensamma bästa[34], det vill säga, att skapa en ökad förståelse för varandra genom att engageras inom Open Fun Football Schools.

Med utgångspunkt i den etniska konflikten mellan makedonier och albaner under år 2001 vilken har resulterat i en minskad kontakt mellan dessa folkgrupper[35] kan Open Fun Football Schools, som denna uppsats har studerat, ses som ett bra exempel på hur idrott kan fungera som en katalysator för integration och demokrati i ett före detta krigshärjat land och bidra till en ökad förståelse och tilltro mellan två antagonistiska samhällsgrupper. Det är dock viktigt att ha i åtanke att idrottsprojekt som genomsyras av samma principer som Open Fun Football Schools inte nödvändigtvis behöver vara lika framgångsrika i andra länder eller inom andra sociala kontexter. Samtidigt som idrott öppnar upp för olika möjligheter genom dess gränsöverskridande karaktär bör den ändå granskas med kritiska ögon. För det första är det inte säkert att mina informanter eller andra involverade personer inom ramen för Open Fun Football Schools verksamhet har som övergripande mål att förbättra relationen mellan makedonier och albaner. Informanterna och andra deltagare kanske uteslutande, eller i stor utsträckning, ser möjligheten att få spela fotboll som det främsta motivet för engagemanget. Inte minst känns detta resonemang relevant att lyfta fram då merparten av mina informanter har en egen bakgrund som aktiva idrottsutövare och lyfter fram denna som ett viktigt incitament till varför de väljer att engagera sig. Det som jag således ser mig tvungen att ställa mig kritisk till är att verksamheten endast inkluderar de som anmäler sig av fri vilja, vilket betyder att det finns stora grupper som inte vill engagera sig i integrationsprocessen, till exempel genom idrottsliga aktiviteter. Utifrån detta resonemang anser jag det vara problematiskt att sätta alltför stor tilltro till det idrottliga fältet eftersom andra aktiviteter möjligtvis hade kunnat ge bättre resultat.

En annan kritisk aspekt att belysa ifråga om användandet av idrott och framförallt fotboll är att detta är aktiviteter som har en uttalad maskulin prägel och som således främst tilltalar pojkar och män. Också av detta skäl måste idrott, och främst fotboll, som ett gränsöverskridande verktyg för demokrati inom internationellt fredsarbete starkt ifrågasättas. Det gränsöverskridande arbetet bör inte uteslutande vara förbehållet ena könet om principerna kring demokrati och jämlikhet ska kunna göras begripliga för de involverade parterna. Det är således av stor vikt att försöka anpassa barn- och ungdomsaktiviteter så att båda könen kan relatera till dem och uppfatta verksamheterna som meningsfulla. Först då kan idrotten som en katalysator för demokrati och dess förmåga att skapa en ökad förståelse och tilltro mellan antagonistiska samhällsgrupper nyttjas fullt ut.

Trots att idrottens roll inom internationellt fredsarbete tål att kritiskt granskas utifrån olika perspektiv är det troligtvis få kulturella samhällsfält som har ett så stort inflytande bland människor runt om i världen. Idrott är ofta enkelt och roligt att utöva och kan således integreras i människors vardagsliv på ett smidigt sätt. Idrotten som en populär kulturform kan sägas förena människor genom dess gränslösa karaktär, och tillhandahålla en effektiv plattform för dialog där människor kan kommunicera och skapa ökad förståelse för varandras situation.[36] Idrott är i sig själv inget universalmedel för att skapa fred, demokrati och försoning mellan människor i före detta krigshärjade länder men kan förvisso betraktas som ett tämligen effektivt verktyg att använda sig av för att bryta sociala barriärer, skapa glädje och generera överbryggande nätverk för dess utövare.

Referenslista

Litteratur

Bairner, Alan (2001) Sport, Nationalism, and Globalization: European and North American perspectives. Albany: State University of New York Press.

Giulianotti, Richard (1999) Football - a sociology of the global game. Cambridge: Polity Press.

Giulianotti, Richard & Robertson, Roland (2009) Globalization & Football. Los Angeles: Sage.

Hoye, Russell & Nicholson Matthew (eds.) (2008) Sport and Social Capital. Amsterdam: Elsevier/Butterworth-Heinemann.

Janssens, Jan (eds.) (2004) Education through Sport: An overview of Good Practices in Europe. Nieuwegein: Arko Sports Media.

Keim, Marion (2003) Nation Building At Play: sport as a tool for social integration in post-apartheid South Africa. Aachen: Meyer and Meyer.

Putnam, D. Robert (2001). Den ensamme bowlaren. Den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse. Stockholm: SNS Förlag.

Putnam, D. Robert (1996) Den fungerande demokratin. Medborgarandans rötter i Italien. Stockholm: SNS förlag.

Sugden, John & Bairner, Alan (eds.) (1999) Sport in Divided Societies. Aachen: Meyer and Meyer.

Sugden, John & Harvie, Scott (1995) Sport and community relations in Northern Ireland. Coleraine: Centre for the study of conflict, University of Ulster.

Artiklar

Amjad, Ali (2008) Sport for Peace Report: Executive Summary. International Council of Sport Science & Physical Education Bulletin. No. 56, pp. 11-19.

Gasser K. Patrick & Levinsen, Anders (2004) Breaking Post-War Ice: Open Fun Football Schools in Bosnia and Herzegovina. Sport in Society. Vol. 7, No. 3, pp. 457-472. 

Sugden, John (2006) Teaching and Playing Sport for Conflict Resolution and Co-Existence in Israel. International Review for the Sociology of Sport. Vol. 41, No. 2, pp. 221-240.

Internet

Cross Cultures Project Association (2010) www.ccpa.dk, Tillgänglig 2010-02-13

Davidsson, Fanny (2009) Fotboll för fred: Fotboll som redskap för fred och försoning, www.idrottsforum.org, Tillgänglig 2010-05-17

FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) www.unicef.se, Tillgänglig 2010-05-10  

Ford, Chad (2006) Hooping with the enemy, http://espn.go.com, Tillgänglig 2010-05-16

Gehlert, BØge. Jon (2009) Sporten kan forene splittede befolkninger, www.kristeligt-dagblad.dk, Tillgänglig 2010-03-05

Lea-Howarth, Jonathan (2006) Sport and Conflict: Is Football an Appropriate Tool to Utilise in Conflict Resolution, Reconciliation or Reconstruction? www.sportanddev.org, Tillgänglig 2010-02-26

Kurland, Henning (2006) Børnefodbold i en krigszone, www.ccpa.dk, Tillgänglig 2010-03-05 

MacDonald, Ian (2008) Sport and Peace - Social Inclusion, Conflict Prevention and Peace-Building, www.righttoplay.com, Tillgänglig 2010-03-28

Report from the United Nations Inter-Agency Task Force on Sport for Development and Peace. (2003) Sport for Development and Peace: Towards Achieving the Millennium Development Goals, www.un.org, Tillgänglig 2010-04-27

Offentligt tryck

SOU 1999: 112 Civilsamhället som demokratins arena. Demokratiutredningens skrift nr 29.

Övriga skriftliga källor

Anger, Joakim et al. (2009) Learning study on the achievements and experiences of projects on interethnic education and youth work in Macedonia. SIDA (1st Draft Report)

Hafen, Niklas (2010) Idrott, demokrati och internationellt fredsarbete – En kvalitativ studie om betydelsen av och motiven till föräldrars och ledares engagemang i Open Fun Fotball Schools i Skopje, Makedonien.

Noter

[1] Inspirerat av fältanteckningar. Skopje, Makedonien. 2010-03-19.

[2] Giulianotti, Richard & Robertson, Roland (2009) Globalization & Football. s. 157

[3] http://www.righttoplay.com/International/our-impact/Documents/Final_Report_Chapter_6.pdf LÄST 2010-04-11

[4] http://www.un.org/themes/sport/reportE.pdf LÄST 2010-04-08

[5] Bairner, Alan (2001) Sport Nationalism and Globalization – European and North American perspectives.  s. 174

[6] http://www.un.org/themes/sport/reportE.pdf LÄST 2010-04-08

[7] Se bland annat, Sugden, John (1995) Sport and community relations in Northern Ireland, (1999) Sport in divided societies, (eds.) (2006) Teaching and Playing Sport for Conflict Resolution and Co-Existence in Israel, Lea-Howarth, Jonathan (2006) Sport and conflict: Is Football an Appropriate Tool to Utilise in Conflict Resolution, Reconciliation or Reconstruction? Ford, Chad (2006) Hooping with the enemy, Keim, Marion (2003) Nation Building At Play – Sport as a Tool for Social Integration in Post-apartheid South Africa, Amjad, Ali (2008) Sport for Peace Report

[8] Putnam, D. Robert (1996) Den fungerande demokratin . Medborgarandans rötter i Italien. s. 7

[9] Putnam i: Nicholson, Matthew & Hoye, Russell (2008) Sport and Social Capital. s. 7,12 och Putnam, D. Robert (2001) Den ensamme bowlaren - Den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse. s. 18-27

[10] Ibid. s. 7,12 och Ibid. s. 18-27 

[11] Giulianotti, Richard (1999) Football – A sociology of the global game. s. 1-3

[12] Grundare av organisationen Cross Cultures Project Association (CCPA) vilken administrerar och organiserar Open Fun Football Schools. För ytterligare info. http://www.ccpa.dk

[13] Se bland annat, Gehlert, Bøge (2009) Sporten kan forene splittede befolkninger, Kurland, Henning (2006) Børnefodbold i en krigszone, Janssens, Jan (eds.) (2004) Education through Sport: An overview of Good Practices in Europe

[14] http://www.ccpa.dk LÄST 2010-02-13

[15] Davidsson, Fanny (2009) Fotboll för fred – Fotboll som redskap för fred och försoning, s. 6Gasser K. Patrick & Levinsen, Anders (2004) Breaking Post-War Ice: Open Fun Football Schools in Bosnia and Herzegovina, Sport in society, Vol 17, NO.3. s. 458-461

[16] Ibid. s. 466

[17] I dagsläget bedrivs fotbollsskolor i Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Irak och Libanon. För ytterligare information. Se http://www.ccpa.dk LÄST 2010-02-13

[18] Gasser K. Patrick & Levinsen, Anders (2004) s. 458-461

[19] Gasser K. Patrick & Levinsen, Anders (2004) s. 462

[20] Ibid. s. 463

[21] Ibid. s. 463-464

[22] Ibid. s. 463-464

[23] Rothstein, Bo (2003) i: Anger, Joakim et al. (2009) Learning study on the achievements and experiences of projects on interethnic education and youth work in Macedonia. s. 6

[24] Anger, Joakim et al. (2009) s. 8-9

[25] Ibid. s. 9

[26] Ibid. s. 10

[27] Se bland annat, Sugden, John (1995), (1999), (2006), Lea-Howarth, Jonathan (2006), Keim, Marion (2003), Amjad, Ali (2008)

[28] Putnam i: Nicholson, Matthew & Hoye, Russell (2008) s. 7,12 och Putnam, D. Robert (2001) s. 18-27

[29] SOU 1999:112. s. 104

[30] Ibid. s. 69, 77-78

[31] Putnam, D. Robert (1996) s. 7

[32] Putnam i: Nicholson, Matthew & Hoye, Russell (2008) s. 7,12 och Putnam, D. Robert (2001) s. 18-27

[33] SOU 1999:112. s. 69,77-78

[34] Putnam, D. Robert (1996) s. 7

[35] Anger, Joakim et al. (2009) s. 10

[36] http://www.un.org/themes/sport/reportE.pdf LÄST 2010-04-08



Copyright © Niklas Hafen 2010.

All rights reserved. Except for the quotation of short passages for the purposes of criticism and review, no part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system, or transmitted, in any form or by any means, electronic, mechanical, photocopying, recording or otherwise, without the prior permission of the author.

www.idrottsforum.org | Redaktör Kjell E. Eriksson | Ansvarig utgivare Aage Radmann