Tveklöst intressant, men mycket teoretisk krutrök döljer inte svag empiri

Tags:

Print Friendly, PDF & Email

Torbjörn Andersson
Institutionen för idrottsvetenskap, Malmö högskola


Tom Gibbons English National Identity and Football Fan Culture: Who Are Ya? 200 sidor, inb. Aldershot, Hamps.: Ashgate Publishing 2014 ISBN 978-1-4724-2328-3

Tom Gibbons
English National Identity and Football Fan Culture: Who Are Ya?
200 sidor, inb.
Aldershot, Hamps.: Ashgate Publishing 2014
ISBN 978-1-4724-2328-3

DEN SAMHÄLLSVETENSKAPLIGA och humanistiska brittiska fotbollsforskningen visar inga tecken på att mattas av. Tvärtom är den i stadig tillväxt sedan dess start på 1970-talet. Huvudtematiken har alltid legat på publiken. Förr låg fokus på huliganismen; sedan 90-talet handlar det om supporterkulturen och fotbollens allmänna betydelse för identiteten. Tom Gibbons bok English National Identity and Football Fan Culture ligger således mitt i forskningsfältets mittfåra. I och med att en brittisk fotbollsforskning funnits i 40-talet år har skolbildningar hunnit skapas och liksom fallet är inom fotbollskulturen i stort ligger en viss aggression i luften mellan de olika falangerna. Gibbons, från Teesside University i nordengelska Middlesbrough, representerar den riktning – civilisationsteoretikerna – kring vilken debatten alltid varit som allra mest intensiv. Skolbildningen utgår från den välkände sociologen Norbert Elias teori om civilisationsprocessen, en teori som under 70-talet med Eliaslärjungen Eric Dunning i spetsen kom att dominera den brittiska fotbollsforskningen. Därefter har denna så kallade Leicesterskola tappat mark, men alltid funnits i forskningsdebattens centrum. Så även i Gibbons bok. Civilisationsteorins fördelar löper som en tjock röd tråd studien igenom. Den ständiga polemiken kan bli aningen tröttsam då den teoretiska debatten tar sådan plats att omfånget på själva empirin blir lidande. Fast fördelen är att man blir uppdaterad på forskningsläget. I detta fall uppgår empirin till mindre än hälften av den 160-sidiga studien. Men det är bara att acceptera att den brittiska fotbollsforskningen är hegemonisk i sådan utsträckning att den även styr vad debatten ska handla om.

Men vad är då denna civilisationsprocess? I yttersta korthet har den teori som skapades under efterkrigstiden av den i England stationerade tyske juden Norbert Elias ambitionen att förklara hela sportens historiska framväxt i en djup samhällelig kontext. Grundtemat är att sporten alltmer avtappats på sitt våldsamma innehåll i takt med att samhällets civiliserats som en följd av centralmaktens framväxt och människors (formerade i figurationer) allt större beroenden av varandra. Inom fotbollen gjorde teorin sin mer storskaliga entré då den engelska huliganismen skulle förklaras. Men ambitionerna är långt större än så och Gibbons vill visa på dess analyskraft då det gäller att svara på en fråga som växt sig allt större med senare årtiondens globalisering, nämligen i vilken utsträckning en engelsk identitet håller på att växa sig starkare. Tanken är att Storbritannien som en reaktion på EU och globaliseringen i stort håller på att splittras upp i mindre enheter. Skottland med sitt Scottish National Party (SNP) utgör givetvis det bästa exemplet på detta, men i Wales är en likartad utveckling tydlig.

Först under senare årtionden har man börjat fundera över vad en mer specifik engelsk identitet skulle kunna vara för något.

Vad som anses ha skett inom fotbollen är att även England, sedan hemma-EM 1996, håller på att få en smalare identitet. England håller på att bli engelskt och inte längre brittiskt. Inom fotbollen är det huvudsakliga tecknet på detta att symbolen för England, St George-flaggan (vit med ett rött kors) alltmer används i stället för den klassiska brittiska Union Jack. Det hela kan för en utomstående låta odramatiskt, men faktum är att man i England alltid varit så dominant inom unionen att man aldrig egentligen behövt ställa sig frågan om det finns någon skillnad på det engelska och det brittiska. Först under senare årtionden har man börjat fundera över vad en mer specifik engelsk identitet skulle kunna vara för något. Och att undersöka supportrarnas syn på det engelska fotbollslandslaget passar som hand i handske på denna debatt. Gibbons poängterar dessutom att civilisationsteorin väl lämpar sig för att undersöka denna högaktuella fråga. Hans huvudsakliga poäng är snarast att visa att civilisationsprocessen äger en sådan bredd att den även fungerar att användas på annat än studier av samhällets våldsnivå.

Vad Gibbons visar är att en engelsk identitet inte alls ersatt en brittisk bland Englands fotbollsfans. På så vis går han mot den rådande synen. I stället samspelar de två på intrikata sätt, vilket belyser att civilisationsprocessen inte alls skulle vara så linjär som dess kritiker hävdat. Hela den komplexa utvecklingsprocessen analyseras genom tre studier, där en utgörs av deltagande observationer bland fans på pubar i samband med VM 2006. De två andra är internetdiskussioner från 2008–09; den ena fångar synen runt tankarna på att Arsenals spanske målvakt Manuel Almunia skulle kunna representera det engelska landslaget, medan den andra fångar stämningen runt planerna på att formera ett gemensamt brittiskt landslag i samband med OS i London 2012. Studierna är tveklöst intressanta, om än rätt små med tanke på all teoretisk krutrök som omger dem. De hade även lyfts om de mer kopplats till icke-brittiska studier om nationalism och regionalism. För i nuläget kan nästan en viss klaustrofobi emellanåt drabba läsaren av brittiska fotbollsstudier. De skulle nog må bra av att berikas av utländska influenser på samma sätt som skett med spelet i Premier League.

Copyright © Torbjörn Andersson 2015

Submit your comment

Please enter your name

Your name is required

Please enter a valid email address

An email address is required

Please enter your message